Lyckliga bloggen

När jag första gången såg klippet var det inte ännu en landsplåga… Men det tog nog inte ens ett dygn förräns så var fallet…

Inte destu mindre fascinerande om läsa om det som ett fenomen!

httpv://www.youtube.com/watch?v=RVVRJ-yayIw&feature=topvideos_music

 Måste bara få utnämna Trädgårdsflow till snyggaste, mest kreativa, vackra och sympatiska trädgårdsblogg just nu!

Tack för avkoppling och inspiration!

Underbara hantverkarna som är hos oss igen. Så otroligt duktiga och hängivna.

Underbara vännerna från en helt annan generation. Här för bara vår skull. Omsorgen, värmen och tiden de gav.

Underbara kollegan. Helt enkelt.

Underbaaara Mannen. Klok. Varm och hängiven mig.

Underbara vännen. Orkade ringa upp och ge ett förslag mitt i allat annat hon hade att styra upp.

Micael Nilsson, pastor i Borås, gammal bekant och samarbetspartner, är som vanligt ordkonstnär när han idag slår huvudet på spiken i sin Facebook-status:

”Märkligt detta att den Gud som bor i ett ljus ingen av oss kan nalkas ändå möter oss i det mörker ingen annan vågar komma nära.”

Att leva tillsammans med min man är det finaste som finns. Vi är så lyckliga och varje dag för oss närmre varandra. I drygt tretton år har vi delat sorg, glädje, födslar, dödsfall, vardag, fest, bekymmer, framgångar, ångest, oro, förväntan, kärlek, skratt, trötthet, feber, kräk, vaknätter, projekt, skapande, gudsmöten, frustration, ömhet, förälskelse, nyheter, intressen, funderingar, gråt, flams, myskvällar… Ja, livet helt enkelt. Finns ingenting jag hellre skulle göra med någon annan än honom. Ingenstans jag hellre skulle vilja vara än hos honom. Och i allt är jag helt genomälskad. Av honom.

Ännu några timmar med de bästa människor man kan tänka sig. De som ger sin tid och sina talanger för att hjälpa människor i lovsång i vår kyrka. Att be, repa, skapa och vara med dem är bland det bästa man kan göra.

Mötte så fina människor idag.

Min praktik-tjej som alltid berikar.

Två kompanjoner i arbetet med Barnens gudstjänst som sitter inne med så mycket kompetens.

Trevligt och upplyftande lunchsällskap.

Finaste älsklingen som stod i farstun till kontoret helt plötsligt och skulle ha ett annat fint möte.

Telefonsamtal från engagerad rektor.

Samtal och läxjobb med tioåringen.

Två tjejer som hjälpte mig undan med en massa pappersjobb.

Alltid lika entusiastiska pianofröken.

Slutligen, soffhörnet med makelimaken på kvällskvisten.

Testade att äta lunch idag mitt emot kontoret på lilla caf’eet A Wall in the park. Tog lite tveksamt tomatsoppa som jag tycker är en sådär maträtt och jag tyckte 69 spänn var i mesta laget.
Fick sedan veta att det ingick kaffe och att det bara var att sätta sig.
Efter tre minuter kom det in en generös portion soppa som visade sig vara supergod. En karaff iskallt vatten. Ett glas jos. Ett fat med brödskivor, en clementin och en hembakad småkaka. Kaffe. Riktigt najs!

Igår vann vi Allsvenskan-guld. Säger ”vi” med något ödmjuk stämma eftersom jag inte precis följt fotbollssäsongen.

Igår under alla intervjuer med alla möjliga i och kring laget var det slående…

Vi har just vunnit men står ändå samlat med en rynka mellan ögonbrynen och svarar objektivt och balanserat på frågan varför vi vann:
”Ja…. det har ju varit ett jämnt spel och vi har tagit ansvar och ….”

Tills de härliga malmöspelarna med dialekt som avslöjar att bakgrunden inte är alltigenom svensk får brista ut i ”Vi har helt enkelt spelat bäst fotboll!”. Blev rörd och glad över att laget ser ut som Malmö, låter som Malmö och är en ära för Malmö. Guld!