Lyckliga bloggen

Av många fina bilder på barnen, och många fina oktoberbilder, vinner nog ändå den här; tagen av T på sexåringen, dåvarande tvååringen, en lördagsmorgon när solen vräker in genom österfönstret och bländar lilla hon…

Humör, integritet, kreativitet och skarpa intellekt är några omdömen om mina barn. Igår kväll gjorde sig integriteten gällande hos den mindre av dem när jag hade en av mina djupdykningar som mamma. Var rekordtrött igår, är väl min enda ursäkt. Sexåringen ifråga började dra i snörena till en jalusi som då rullade ner och svepte med sig glasljusstakar och en krukväxt ner i golvet. För att rädda resten på fönsterkarmen ropade jag tämligen hysteriskt SLÄPP INTE! Varpå hon i rena förskräckelsen släppte och jalusin fortsatte ner en bit till… Efter ytterligare utrop från mig, som tyvärr var rättså skuldbeläggande, rusade hon upp på sitt rum. När jag efter ett tag kom upp satt en underbar stor lapp på hennes stängda dörr. ”FÖRBJUDET FÖR MAMMA!” Under texten var det en person som det sprutade tårar ifrån. Jag trotsade dock lappen och klev in och gjorde henne sällskap under täcket. När vi pratat klart om vad som hänt undrade jag om det var hon som var den jättegråtande personen på bilden, men si det var det inte utan det var JAG, för så ledsen skulle jag bli när jag inte fick komma in på hennes rum. Man blir grymt nöjd som mamma när man får se detta ”Hit men inte längre”. Heja hon!

…när Camilla&Sören gifte sig!

Stor lycka för oss att få vara med!

Här är mitt tal…äras den som äras bör (Camilla alltså!)

Kära, kära Camilla!

 Kan du tänka dig en karta, med många olika hållplatser eller orter och där man sätter en röd nål vid varje plats, eller hållplats där man stannat till, eller besökt.

 Om jag skulle göra en karta över mitt liv, eller min resa om man så vill kalla det, ja, det senaste 15 åren i alla fall, och satte ut varje viktigare händelse som en ort eller en hållplats och sedan tog fram de röda nålarna… Och om nålarna skulle sättas ut på varje plats, varje för mig viktig händelse där du varit närvarande eller involverad eller haft en betydande plats…då skulle det lysa rött ganska snart över hela denna livskarta.

Det är helt enkelt så att du finns med i så mycket av det väsentliga jag varit med om under de 14 år jag fått känna dig.

Under några av de tidigaste åren av vår bekantskap handlade det för mig nästan om ren  överlevnad, hade jag inte haft dig hade jag överhuvudtaget inte funnits där jag finns idag. Du har varit kollega, vän, bollplank, axel och bara allmänt sällskap…

Tills Tomas kom och tog över var det du som jag nästan varken kväll pratade med; i telefon dock…Jag tror att du visste allt om mig under de åren. Och när det någon gång inte gick att dela allt, fanns du ändå där och bara var med mig och lät mina tårar trilla utan att ställa frågor.

 För allt detta är jag dig evigt tacksam.

Med dig vågade jag sådant jag inte vågade. Orkade sådant jag inte orkade och förstod sådant jag inte förstod.

 Med dig har jag ordnat tjejmiddagar, spelkvällar, sjungit lovsång hundratals gånger, bott i husvagn, på vandrarhem och på hotell, åkt tåg, färja, flygplan, bil och cykel, delat in alphadeltagare i grupper, haft smågrupp, gudstjänstgrupp, nattvardsgrupp, lovsångsledargrupp, … Ja, de röda nålarna på kartan blir många.

 När jag gifte mig var du så allra högst närvarande. Du hyste min färdigsydda klänning i någon månad, du jobbade och stod i med att vara en av värdarna, ordna möhippa, duka, du sjöng på vigseln, du var min tärna och det var hos dig jag tillbringade natten före bröllopet för en sista tjejkväll. Och du kom dagen efter bröllopet för att dela presentöppning med oss.

 När Klara kom tog du henne till dig och har blivit den största förutom hennes egen familj för henne och det är så stort att se för en mamma.

 När Ella föddes var du faktiskt den första hon träffade i hela sitt liv, förutom sin mamma och pappa. Du kom och levererade pizza och choklad till oss när Ella bara var några timmar gammal.

Ett oändligt antal födelsedagar & barnvaktskvällar har fortsatt att göra dig till en så självklar del av vårt och inte minst våra barns liv så att vi anser dig helt oumbärlig, alldeles oersättlig och alldeles…underbar.

 I vår familj säger vi ofta ”Du är finast i världen”. Och det är svårt att tänka sig vår familj utan att du dyker in, vid alla viktiga och gärna oviktiga händelser. Så jag vill bara säga: Du är verkligen finast i hela världen.

 Och så Sören! Vi är så glada att det blev du som Camilla gifte sig med! Att hon hittade någon som så varligt tar hand om henne och som hon var trygg nog tillsammans med så att det bara gick att slänga sig i famnen på dig. Du måste också vara finast i hela världen.

 Stort, stort grattis idag och var nu så där underbart och fantastiskt rädda om varandra!

Camilla & Ella, bara ca fem timmar gammal

Camilla är med oss på Gotland, Klara är 2,5 år

Idag predikade min kollega Johan Pernryd alldeles väldigt lysande. Bara det kan man ju bli väldans lycklig av. Dessutom, på ett djupare plan handlar predikan om lycka…nja…eller i alla fall vad som gör livet värt att leva och vad som inte gör det.

Lyssna här:

http://www.immanuel.nu/predikan.php

Guldgator, änglar som sjunger och spelar harpa, portar av pärlor, bomullstussemoln, philadelfiaost, luciaklänningar,… är det bilden vi har av det eviga livet som hägrar när detta jordeliv är slut… ?
Då kan man förstå varför vi lever våra liv som skållade råttor och varför upplevelsesemestrar och snabba karriärer är viktigare än någonsin – vi har ju helt enkelt ganska bråttom att hinna med allt roligt och utmanande innan denna tristess bland moln, och harpomusik bryter in i våra liv.
Eller har vi glömt bort hur det egentligen ligger till med ”det eviga hoppet”— med den framtid som Gud lovat oss i Bibeln, då Guds rike ska komma helt och hållet, och Guds vilja ska få ske helt och hållet…

Tänk om det är som att ständigt kunna välja vad man vill av soluppgång och solnedgång, fester och tysta retreater, skidsemester i alperna, surfsemester på en söderhavsö, symfoniorkestrar, melodifestivaler, allsång på skansen, jazztrios, strängmusiken, kammarkörer, psykedelisk hårdrock, …

Eller tänk dig din favoritmaträtt, ditt favoritcafé, din favoritutflykt, din favoritlåt, ditt favoritradioprogram, din favoritleksak, din favoritvän; ALLA dina vänner, din favoritsport, din favoritbil, din favoritutsikt, dina bästa minnen, dina största förhoppningar, din starkaste längtan, … samtidigt och hela tiden, utan slut…

Kanske är det inte precis så i himlen, men beskrivningarna i Bibeln verkar vara ett försök att beskriva något som är så underbart att det inte går att beskriva.

Du som inte gillar att skotta snö – du slipper att skotta snö, du som inte gillar popmusik – du slipper det, du som inte gillar värmeböljor – du slipper det… eller kanske inte, men det står i Bibeln att då – i den framtiden, då Guds rike har kommit helt och hållet, och då Guds vilja sker hela tiden – finns det ingen klagan mer… Så antingen händer det något med oss, eller så händer det något med tillvaron. För det kommer inte finnas något att klaga på…

Tänk dig en tillvaro utan kräksjuka småbarn och brustna relationer… en tillvaro utan leukemidiagnoser, ångest, självmordstankar, hemlösa, utvisningshotade, och misshandlade. Och för att sträcka oss lite längre, en tillvaro utan svält, krig, flyktingläger, ond bråd död, AIDSsjuka barn och naturkatastrofer… Och vi har fortfarande inte ens nämnt Gud…

Du har kanske någon gång upplevt Guds närvaro. Kanske väldigt tydligt känt hans kärlek, eller hans nåd, eller hans omsorg, eller kanske att han talade till dig. Visst blir vi glada varje gång någon berättar ”jag kände det verkligen som om Gud var alldeles nära mig”, eller ”det var så tydligt att det var Gud som ville säga detta till mig”. DEN dagen, i den framtiden då Guds rike brutit fram helt och hållet, och då Guds vilja sker helt och hållet, är Gud ständigt nära, vi kan se honom och höra hans röst. Vi sjunger lovsång ansikte mot ansikte och det tar aldrig slut! Vi kommer få se och möta Jesus som gjort allt detta möjligt för oss… Vi kommer att få se in i hans ögon och uttrycka all vår tacksamhet direkt till honom; ansikte mot ansikte…

Som den tösen kan skriva 😉

Imorgon är det då dags för den stora dagen – Ellas födelsedag…Nedräkningen startade nog strax efter jul, då vi var lite upptagna med storasysters födelsedag. Ella, detta envisa, intelligenta, analyserande, charmiga och hejdlöst kreativa barn, med ett dataljminne som gör en mörkrädd ibland. Därför är det Tigerkaka i nalleformen imorgon, precis som förra året (hade ingen aning om att vi bjöd på det…). Därför drivs vi till vansinne eller skrattar så vi gråter, eller bara tappar andan av förvåning, allt efter humör och kontext. Sexåringen som redan läser, räknar, rabblar udda och jämna tal, tiokompisar, surfar på internet, håller reda på det mesta för det mesta… Vårt allra sista lilla barn – inte så liten längre. Tack och lov ska hon ju ALDRIG flytta hemifrån.

Här är några av hennes födelsedagar:

Ella fyller 2

Ella fyller 3

Ella fyller 4

Ella fyller 5

Vacker är hon också… Vackraste ögonen där finns!

Höjdarkväll för femåringen hos Minna ikväll. Bada badkar – exotiskt. Och underbara Minna som alltid hittar rätt med barnen, vet inte hur hon gör, det är som trolleri rakt framför ögonen på en.

(Bilderna är lånade från Minnas Facebook-album)

Gå in på godstart.se, gör den till din startsida och var på viset med och samla in pengar till ett ändamål du själv väljer.

Läs intervju med grundarna här:

Artikel i Dagen

Idag var huvudet fullt av osorterade tankar och själen rastlös. Med en kopp kaffe och T vid min sida i skuggan av ett litet träd i trädgården fick jag tänka högt, och säga samma gamla saker för femtioelfte gången och så helt plötsligt var tankarna sorterade, en kanske inte total lösning, men ändå åtgärd inom räckhåll och själen mer rofylld. Allt detta för att man inte var utlämnad åt sig själv.

Åttaåringen saknade ett tennisnät… så hon byggde ett!

I mitten en degbunke, fylld med sand. En spade nedstucken vars skaft är trasigt och därmed fungerar utmärkt som krokar…

En liten ingenjör tydligen!