Lyckliga bloggen

Min man säger ibland att när man tycker sig möta den andra idioten på samma dag bör man stanna upp och reflektera över sig själv.

Idag på morgonen mötte jag på bara en kvart två så vänliga människor att värmen från dem räckte en lång stund.
Först i konsumkön erbjöd en gammal dam mig att gå före eftersom jag bara hade två varor. Hon hade nog ungefär sju… Jag log och sa att jag inte hade bråttom. Nähä, inte bråttom nä, skrockade hon.
Sedan satte jag mig i bilen och en farbror på cykel som jag halvt om halvt släppte fram tecknade något obegripligt.
När jag såg oförstående ut sa han så högt han kunde: Vilken fin bil!! Verkligen fin!!
(Min nya Fabia. Som faktiskt är väldigt fin! Men ändå…)

Får se hur länge mitt leende räcker. Hinner nog spilla över på någon.

T började släktforska så där lite på kul, för någon månad sedan. Han blev helt fast i detta och har hittat många led bakåt. Verkar som att han är superskånsk på alla sidor som finns hur långt bak som helst. Synd att jag kommer med västgötskt blod och blandar frisk åt våra barn…

Härom kvällen började vi rota i min mammas släkt efter att förhört oss om några datum, och födelsesocknar.

En sak som jag redan visste var att den gård där min mamma och mormor är födda heter Brunsered och att den varit i vår släkts ägo sedan 1700-talet. Jag visste också mycket väl att min gammelmormor och gammelmorfar hette Alma och Rickard Isaksson eftersom någon släkting snällt tecknat ner deras datum och sedan alla efterkommande till dem, däribland jag själv. Dessutom har jag träffat Alma eftersom hon levde tills hon var 101 år.

Så…. häromkvällen började vi leta bakåt och där fanns led efter led av släktingar i husförhörslängderna, bosatta på Brunsered. Vi landade den kvällen hos Per Andersson, född 1734 som INTE var född på Brunsered, men som sedemera bodde där och lät sonen sin ärva den. Dvs, han måste förvärvat gården på något vis.

Per Andersson är min mormors farfars farfars far.

Det finns saker man undrar. Vem lilla tösen var som kom till Brunsered som 11-åring för att tjäna som piga och som vid trettio års ålder gifte sig med sonen i huset som också var runt trettio och ganska snart fick en son: Rickard, min gammelmorfar.

Med lite mer snokande på nätet har jag hittat att den syssling till mig som flyttade till Brunsered i början av åttiotalet för att ta över efter min mormors bror, fortfarande bor där och bedriver något slags jordbruksföretag. Så det gamla vita huset, där jag varit och tittat som barn, finns kvar i Per Anderssons släkt efter si så där 350 (?) år och på något sätt betyder det något.

Gammal bild, lånad från nätet. Vet inte av vem, eller när det är taget.

… trots att det redan är tre veckor sedan det blev klart! Tacksam för vardagslyx!

Har redan skaffat rätt många tomatplantor genom sådder och inköp men blev tvungen att köpa hem de här för att ta fröer. Nioåringen har nämligen flera gånger sått alldeles färska frön som blivit fruktbärande plantor. Får se om det blir sådana här tomater i sommar.

Ligan med hur lätt det är att få upp oss på morgonen ser ut så här:

1. T
2. Åttaåringen
3. –
4. –
5. –
6. Jag
7.-
8.-
9.-
10.-
11.-
12.-
13.-
14.-
15. Sexåringen

När åttaåringen imorse klev upp i egen kraft och T för längesedan gått ner för att sätta på kaffe och duscha frågade jag sömndrucken om hon kunde gå in till lillasyster/sexåringen för att tända hennes lampa… Då upptäcktes att ingen låg i hennes säng. Vi hittade istället sexåringen fullt påklädd nere i soffan…

Där sparade vi in energiförbrukning nog att förflytta ett helt köpcentrum…

Ser ut som om de bygger rondell i den hopplösa korsningen vid CoopForum på Stadiongatan. Kommer påverka mitt eftermiddagshumör i rätt riktning eftersom jag typ en gång i veckan minst, ska ut där åt vänster efter att ha snabbhandlat alldeles innan dagishämtning. Rondell blir finfint!