Snart samlade igen
Tioårningen har varit på läger i fyra dagar; hennes första. Och längsta bortavaron hittills. Får antagligen hem en slutkörd unge, men hoppas på mys och gemenskap. Saknaden brukar bädda för det. Men ibland kan förväntningarna på att återseendet ska vara bara fantastiskt grusas av allas trötthet. Nåväl, hoppas på det bästa gör jag.
Hennes rum har fått lite nya textilier under hennes frånvaro; hoppas det faller fröken på läppen. Åttaåringen tyckte det såg ut som en ”Kändisstudio”. Vet inte exakt vad det är, eller hur en sådan ser ut, men det kändes ändå som en bra beskrivning…:)
Och det vart afton…
Så gick första november och lämnade ljus efter sig. Tid med Maken. Hämta upp lycklig åttaåring på höstlovskul på ridskolan. Tänt lyktan på yttertrappan. Haft fina lovsångsteamet här. Åttaåringen på bio med T. Köksdörren öppen hela dagen och blommor att plocka i trädgården!
Bröllopsdag igår
Finfin middag bara Mannen och jag. På fantastiska och fridfulla Skanörs Gästis.
Förnöjsamhet…
Det sägs så mycket…”att ha något att se fram emot”, som ett bärande hopp, som något som ska ge energi och uthållighet.
”Man får leva på hoppet”. Vi behöver morötter för att orka, och drivs framåt av väntande ledighet.
Kan bli trött på det för egen del. Tänker att vi borde bli bättre på att ”fira av”, sådant som ligger bakom och sådant vi uppnått, istället för att vara där innan det hänt. Och se vad vi har istället för att sträva mot det vi inte har. ”Om bara…” driver oss ibland i högre grad än ”Eftersom…”
Tänker på Bibelns ord om att ge vidare gratis, det vi fått gratis. Att ge i tacksamhet över det vi har. Att njuta det läge i livet vi är i just nu. Att se ljusglimtarna och fånga dem och vänta en stund vid dem, hellre än att jaga vidare tills det händer.
Vad är det egentligen jag behöver? Mer av… vadå?
Hörde av en god vän om en undersökning i USA där man fick frågan om man var rik. Ingen var det. Och alla ansåg sig behöva ungefär dubbelt så mycket som man hade nu, för att vara nöjd. Oavsett på vilken nivå man var. Tänker att det kanske gäller på fler områden än pengar.
Också när man tittar på sina egna prestationer är det så mycket lättare att sucka över de vita fläckarna av ”ogjort”, eller ”inte tillräckligt bra”, än att vara nöjd över det dagen gav och det man uppnådde.
Den här novembertiden vill jag vara nöjd med den jag är, i tacksamhet över det jag har, se det som finns runt mig och fira vid dagens slut det som jag uppnådde.
Självlysande brunt!
Det var vackert på vägarna idag…
Oktoberguld
Den har en särskild lyster över sig, oktober månad. Kanske lite för att det min bröllopsmånad. Men vem kan inte älska färgerna, luften och det speciella lugnet som infinner sig efter intensiv sommar. Trädgårdar, uteserveringar och stränder är avslappnade och höstlojja, och man har ännu inte drabbats av det stora mörkret.
I år har det ju knappt varit kallt, knappt regnat och höstjackan börjar kännas tjatig.
Nu hoppas jag på november med många ljusglimtar, frost men inte regn, dimma men inte blåst. You wish…
Kanske time att ha en depå av potentiella ljusglimtar… Sånt ger ljus, värme, energi… Som skjuter bort mörkret och tröttheten.
I väntan på advent och upplysning!
Hmm…tål att tänkas på. Och så gå till Källan; den med verkligt ljus, verklig värme och verklig energi…
Blomning nästan i november…
Så här såg det ut idag i trädgården… Trots att vi nästan går in i november… Egentligen dags för pumpor och ljung på trappen men det har liksom inte blivit av eftersom sommarblommorna hållt i sig… Kanske får bli julfint direkt!
Tid att landa
Andra lördagen i rad som vi alla är hemma mest hela dagen. Efter ovanligt mycket helgjobb för båda, långa rader kalas för barnen och resor hit och dit går vi nu in för landning och tar höstlov. Fullt av aktivitet på sitt sätt, men ändå i ett stilla varande för oss vuxna mitt i allt. Vi behöver det. Barnen behöver det. Mycket irritationer på slutet. Plus logistiknötar att knäcka. Plus relationsfnurror både här och där. Plus ett oändligt antal bokade kvällar. Plus ett njurstensanfall för maken. Plus jag vet inte allt. Nu blir det läger för ett barn. Dagaktiviteter för ett annat. Lite barnvaktande i helgen. Mindre jobb. Bröllopsdag. Tid. Sovmorgnar. Fix med barnens rum. Hösta färdigt i trädgården där det fortfarande blommar. Bara Han och jag när barnen är borta. Kanske någon långutflykt. Kan vara rätt välgörande att lämna stan även när det bara är för några timmar. Mest av alt bara vila och gemenskap. Obruten tid.
