Livsåskådning?
Vilket otroligt konstigt ord by the way…
Men nu var det inte det utan bara en fundering så där lite för mig själv om inte vi har fått en ny just sådan; livsåskådning, mitt ibland oss, som heter livsstilsbloggar. Alla de där om inredning, lantliv, bakning och jag vet inte allt. Som är vackra, vilsamma, inspirerande, tänkvärda… Och om man ska tro kommentarsfälten; en daglig vana, det man börjar dagen med, inspiration för vardagen, näring att orka framåt.
Låter rättså bekant. Förr hette det morgonandakt…
Tydligen kan vi orka även denna dag pga någon annans helgutflykt, brödbak, kvalitetstid med familjen eller ommålade hallmöbel.
Blir rätt fundersam. Det finns något djupt sympatiskt med denna vänliga, trevliga (kvinno)bloggosfär. Men vad drivs vi framåt till och vad gör den inspirationen med folk?
Att härma en annan familj, eller tro att normen är ett stylat kök med vackra bakformar. Är det på riktigt livskvalitet och att forma sitt liv så att det på ett unikt sätt gör avtryck och betyder något för andra människor. Att drivas framåt av andras tillsnyggade tillvaro? Är det inspiration på riktigt?
Vill nog hellre gå till honom som kallar sig Källan.
Fin dag!
Vårvintersol ute, gräva upp dahliaknölar i bara munkjackan… Njuta tulpaner inne, bort med adventsstjärnor och sista julljusen, småpyssla jobbsysslor, tänka&förbereda Pratet, få ord på ideologier och teorier, långsamt dricka kaffet, njuta uppstart med fina teamet, glädja sig åt vännen som fått jobb, prata om Resan som presenterades för lyriska barnen igår kväll, lulla omkring, ladda mentalt, gå in i tankar, ut ur dem igen… Ja, bra lördag får man säga…
Solen skiner!
Efter regn mestadels är det såå fantastiskt att se solljuset.
Och ljuset för delen. Det har ju faktiskt vänt och det märks redan, faktiskt…
Nytt arbetsår!
Jodå, hjärnan mal långsamt men är åtminstone igång…
Med lite extra kaffe och en läkerolask ska det nog gå vägen en timme till…
Lite skräckblandad förtjusning att va igång, titta framåt och ge sig i kast med allt.
Men det ska väl gå, allt eftersom…
Och hur var det nu man åt upp en elefant…? En tugga i taget tror jag minsann…
Fina julklappsmuggen från fina vännen som enligt order nu står vid mitt skrivbord…