Lyckliga bloggen

Så kom den då till vårt hus till slut, efter många års väntan, magsjukan. Rätt mycket att vara tacksamöver ändå, allt hände dagtid och samma dag, lite lagom utspritt sådär…

Igå låg vi allihop i dubbelsängen och fösökte återhämta oss, med kex och the och bubbelvatten och tryckte i oss 24 avsnitt av en tre år gammal julkalender… Lite mysigt mitt i allt, men oj vad man är spak.

Idag drog vi bokstavligt och bildligt upp rullgardinerna igen och började försöka återta vårt liv och hem som var fullt av halvurdruckna vattenglas, kexsmulor, halvätna riskakor och diverse annat…

Ser fram emot full kraft inom några dagar…

Jesu födelse

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. 1Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. 1I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 1Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Förra året minus fjorton grader, i år en bra bit över nollstrecket… Pelargonen blommar på därute vid trappan och frostnätterna lyser med sin frånvaro…
Galen december…

Jag testade förra julen för första gången att skrapa insidan av rutan…

Pirret har infunnit sig… Som vuxen är det nästan svårt att minnas storheten i den oerhört laddade dag som väntar. Däremot… Rör inte min juldag…! Då jag får pyjamasa omkring och inga förväntningar finns på någonting.
Så… Let it come! Vi är redo!

Äntligen! På flera sätt lång att-göra-lista; städning av kaos, julmaten, paketen, granen, knäcken, hyacinten…
Men äntligen har barnen jullov och de uttröttade små går in i pyjamasbubbla och ritar i timmar… Oj, vad de behöver obruten tid. Och oj vad man kan försöka vila mitt i listan. För vem behöver egentligen allt det där?

Trefaldigt firande idag; Mannens namnsdag, skolavslutning och Vintersolståndet…! 🙂 Långsiktigt måste ju det sistnämnda vara den största anledningen att fira… Att man än en gång har kunnat ro i land en höst, det allt mörkare mörkret… Att det är dags att vända blicken mot det ljusare, varmare.

Tänk om det kunde gälla som metafor också; att idag är mörkret som mörkast men att nu vänder det. Mitt i rapporter om mord i Malmö, rån på skolor, kris i Trollhättan, världsvält och konflikter… Tänk om det vände nu. Att mörkret blev mindre mörkt. Att sommaren var på väg. Att hoppet återvände där det nu är hopplöst.

Natt ska inte förbli där ångest nu råder.
Ett barn blir oss fött…

Hans namn ska vara
Underbar i Råd
Väldig Gud
Evig Fader
Fridsfurste