Fragment av livskvalitet
Det är verkligen intensivt den här veckan. Försöker ta djupa andetag, sjunka lite djupare ner i förarsätet medan jag kör, sparka två sparkar i lövhögen jag går förbi, blunda mot solen medan jag låser upp bilen, se folk i ögonen…
Och tänka att livet är inte det som kommer sedan, utan precis det här.
Och att det är mitt ansvar att nästa vecka blir annorlunda…
Fin vanlig dag
Lång dags färd mot natt är det idag.
Men vad fin den blev i all sin vanlighet.
Tioåringen fick vara hemma och kurera förkylning.
Trots detta, trots långa bilköer hem, trots jämntjockt mörker mest hela dagen,
trots mat som inte föll alla på läppen, trots läxor, trots duschtvång,
trots att läggdags tog åttaåringen med total överraskning,
trots regn imorse, trots… så har det inte kivats ett enda dugg eller tappats tålamod, eller gnällts.
Vissa dagar kan bli magiska. Helt vanliga dagar.
Finna lugn
Idag får bli stillsam sluss in i ny arbetsvecka och intensiv sådan. Intensiv period rentav.
Lite svältfödd på tystnad och ensamhet efter intensivt och socialt höstlov.
Tända ljus, LisaNilsson, och kaffe och stillsamt tankearbete här på förmiddagen.
Sedan börja strukturera den arbetsvecka som väntar. Och få några tankar på pränt.
Några mejl ur världen. Skapa koll. Och försöka se att det nog går vägen. Även om matematiken
inte riktigt visar det just nu.
Kanske också dra upp lite höstvisset ur blomstersängarna och kanske vända på en del jord. Får se.
Galen höst!
Att det går att njuta dahlior i alla möjliga varianter en vecka in i november!
Livet är skört…
…tänker jag idag.
Man vet knappt om vinden är kall,
eller om solen är varm.
Vädret är liksom både ock.
Och trots att man med många andra idag tänker på det man inte längre har,
så är livet fyllt av mysterier och man får hålla andan
när man tänker på vad man har fått.
Skört och ibland skröpligt.
Skört och bedårande vackert.
Oavsett gör det nästan ont.
Morgonljus och morgonkaffe
Vem vet hur många fler ljumma soliga morgonrundor i trädgården man får göra…
Imorse var ljuset magiskt, när solen knappt orkade ovanför hustaken…
Färgerna glöder och t o m det vissna och bruna är vackert…
Novemberträdgård
Nu räknar vi till fjärde november och det är likadant där ute fortfarande…
Hur länge ska det hålla tros?
Försöker i det längsta,
och har ingen aning om att de inte
tålde frosten för flera veckor sedan…
Vissa orkar, fastän de jobbat på sedan i juli…
En del tänker inte ge sig hur omöjligt
det än ser ut runt omkring…
Andra gav upp i augusti
men såg till att fröa av sig så att det nu
är dags att börja om…
Först ut vinner?