Långsamt leder också någonstans
För varje dag har det känts alltmindre motvilligt att jobba. Har fått hålla på i mitt eget tempo, leta rätt på två månader gamla mejl i lugn och ro och i någon mån hunnit med mina egna tankar.
Imorgon skruvas tempot upp. Lång sittning med kollegor och så på söndag vara beredd att välkomna församlingens barn till gudstjänst på söndag.
Men taktiken att ta en dag i taget har funkat i sex dagar nu så jag är försiktigt hoppfull.
Och sommarregnet ikväll är så varmt och härligt och alla fönster och dörrar står öppna.