Kontraster
Åker från mitt lilla radhus i den månadsgamla stora fina bilen. Över axeln hänger väskan inköpt för en billig peng på chartern häromsistens. Parkerar bakom parken där mötet ska äga rum. Halar upp iPhonen och messar maken var jag håller hus, så att han vet att han är ensam hemma med kiviga kidsen. (Han sitter och jobbar instängd på vinden). Kidsen som för övrigt tyckte det verkade tråkigt att hänga med till Folkets park om man inte ens fick åka karuseller… Känner hur attributen krockar i mötet med en annan tillvaro.
Mötet är med en ny bekantskap. Som bor i en för liten lägenhet. Som berättar om utanförskap, språkbarriärer, fördomar, svarta minnen. Som sörjer att dottern måste gå om en klass för att det inte funnits stöttning nog. Som ser fram emot att dottern så småningom kanske ska kunna få en egen cykel.
I vårt samtal om kampen för ett fungerande liv här, om svåra uppbrott från främmande länder, om helt andra levnadsnivåer före den stora flykten säger hon: Man kan inte få allt…
Nej, det kan man ju inte. Tydligen kan man inte få bo i sitt land med garanti om livet. Tydligen kan man inte få bo i ett nytt land och där kunna försörja sig själv, eller ha en tillräckligt stor lägenhet, eller bli bemött med respekt och nyfikenhet.
Man kan inte få allt… Många använder det när vi suckar över att allt var bra på semestern utom kaffet. Eller när nya boendet visserligen har kakelugn men inte kvällssol på balkongen. ”Jaja, man kan ju inte få allt.”
I en helt annan del av världen, om än geografiskt i precis samma stad, finns de som inte kunde få allt; som fick välja mellan döden och flykten.
TisdagsTankar
Övergången mellan sommarsemester och nytt arbetsår är en alldeles speciell tid för mig. Mycket mer än nyårsaftnar, eller jämna födelsedagar markerar den ny tid och nya möjligheter, bjuder på utrymme för reflektion, nya ansatser, och chansen att skapa rutiner och scheman som mer liknar mina ideal. Med delvis nya arbetsuppgifter krävs extra mycket denna gång, men också möjligheter till annat tempo och tidsbudget. Varje år är det på ett sätt en plåga att titta tillbaka på gamla föresatser och inse allt som inte blev, men också en möjlighet att för femtielfte gången nystarta samma gamla föresats; för att man helt enkelt inte ser någon anledning att ge upp den där tanken.
Så… just dessa dagar har ett speciellt skimmer över sig. Som faktiskt överskuggar bävan, motsträvigheten och kroppens önskan om fortsatt sommar…
Fina minnen från fina Menorca!
Mysigt inte alltför stort hotell i lilla samhället Cala´n Bosch… längst ut på en udde med siluetten av Mallorca vid horisonten
Poolhäng, blandat med dopp i Medelhavet alldeles bredvid…
Fantastisk natur runt vårt hotell och vår strand…
…och många fler stränder att besöka och upptäcka…
Härligt att vara turist… köpa vykort och öns berömda sandaler…och äta lunch på öns högsta berg…
Det där odlingsåret :(
Vad blev då totalupplevelsen av Odlingsåret 2012? Jo, att ogräs har en ofattbar växtkraft, att kallt och blåsigt väder inte driver ut mig i trädgården, att även få blommor ger glädje och så en och annan notering inför nästa år. Då minsann!
Glädjeämnen just nu är ändå:
Massor av knoppar av sommarrudbeckior; Cappuccino och Cherry Brandy som står i startgroparna att slå ut…
Ingen sommar utan alla frösådda Dahlior och Tagetes…
Gamla trotjänare… Vidjehortensia, Rudbeckia ’Alba’ och en Syrenhortensia
Nya favoriterna… i överflöd… Luktärter…
Försöket till en ganska fräck svart-lila-rosa-orange rabatt ser än så länge inte så lyckat ut… Men kanske om allt peakar om ett tag… Här fjädervallmo ’Drama Queen’ och praktvädd ’Magic Night’
Som sagt… Så värst prunkande blev det inte i år. Men man väljer ju också var man tittar. Enskilda blad och blommor är som vanligt ohyggligt vackra och att se något äntligen slå ut efter lång väntan är lika magiskt som vanligt…
Sköna måndag
Fått ordning på lite plantor idag; dags för Dahliorna att börja vänja sig vid utomhuslivet…38 st 🙂
Nu är det bara pumpor, tomater, paprikor, melon, physalis och bönor kvar inomhus…
Sprang en bit, har veckohandlat, tvättat och slängt iväg en kasse glasburkar. Hämtat och lämnat barn, skänkt en cykel och gjort lunch och kvällsmat. Hmm… lite ledigt ändå mellan varven.
Kort arbetsvecka då vi fixat så att vi kan vara med i barnens långhelg. Skönt!
Sjukt produktivt!
Satt med fyra kloka, kreativa, engagerade människor i I´s vackra hem där frukosten stod framdukad när vi kom. Bilresan gick förbi doftande fantstiska gula rapsfält och dagen kunde väl knappast startat bättre.
Under många timmar stötte vi och blötte sedan det gemensamma uppdraget, framtiden för det, och försökte måla bilden, drömmen, följa vägen fram till önskade mål, teckna ned vad som måste färga och driva arbetet framåt och vad egentligen uppdraget nu är. Fantastiskt.
Sedan kokade hjärnan och kunde liksom inte sluta. Och det blev dags att gå hem och ta tillfälligt helg. Innan det är dags för jobbhelg…