Lyckliga bloggen

Den stora lärdomen av att nästan bränna ut sig för några år sedan var att den stora livskonsten är att gå i och ur saker…att inte bara vara i, allting, hela tiden… Adrenalinnivån tar död på en till slut… Ett livslångt lärande kan man lugnt säga, men jag har försökt gå ur sedan i söndags eftermiddag. Är rätt loj i kroppen men tankarna är många. en del av det är ju något väldigt gott… men jag ska försöka ta några nollställda timmar till nu på förmiddagen innan det är dags att gå in i veckans alla stora och små saker. Ska gå bort och kuta en stund på Friskis…också bra för att få saker ur sitt system… Ikväll kommer T hem, yippey! Och just nu skiner solen fastän det var snöstorm för en timme sedan… Skönt! Väntar fortfarande på att ledig tid ska sammanfalla med varm sol så att jag kan plantera årets penséer…har inte riktigt fått till det än…

Övertrött och överlycklig som man blir av jättemycket lovsång och sköna musiker… Nu ligger familjen i soffan ochh tittar på Bolibompa… På tiden med lite närkontakt med barnen. Har inte pratat med dem sedan i fredags morse…

Idag tog jag och maken bilen ner på sta´n för att äta thaimat vid Möllan, som vanligt då vi har chansen att äta tillsammans. Vägen dit är inte särskilt vacker, den mesta av vägen åker vi på två av Malmös tråkigaste gator; Sallerupsvägen och Nobelvägen… Det som var läckert var att medan vi for fram i bilen så fick jag syn på tre vackra bilder; var för sig ett eget litet universum, där det pågick något helt annat. Den första var tre personer; jag tror en pappa och två mindre barn som mitt på trottoaren stod och pekade och tittade upp mot himlen. Mitt på den trafikerade fula gatan hade någon av dem upptäckt något ovanligt, spännande, vackert eller så och den vuxne tog sig tid att stanna kvar där för någon minuts upplevelse. På andra sidan gatan tittade jag in på gravplatsen, där en gammal gammal gumma i huckle satt på huk vid en grav, alldeles ute vid vägen var den placerad, men hon verkade helt försjunken i sin värld. När vi närmade oss lunchstället gick det en tjej på trottaren som log så brett så att det såg lite märkligt ut tills man insåg att hon var i sitt eget universum och att någonstans längre bort på gatan bakom oss fanns någon som mötte det leendet…

Är hemma idag och jobbar… behöver lyssna på jättemycket musik, så det blir väl rättså odrägligt på kontoret för de andra. Skönt också med stillheten härhemma. Det blir en intensiv helg då jag ska få sjunga lovsång med Bo Järpehag, en i mitt tycke gigant på området… Och ändå helt och hållet en bland oss andra i alla sin ödmjukhet. Ska bli en förmån och jag laddar med nyfikenhet och rätt mycket Järpehag-lovsång 🙂

Tredje solskensdagen i rad, blir nog en stund ute med lurar i öronen… På söndag leder jag lovsång själv på gudstjänst, ska försöka sträcka mig förbi de två konferensdagar som ligger framför och även leva i söndagen… Inte helt enkelt. Men man är ju kvinna…

Igår bestämde jag mig annars för att sluta blogga… Kände att experimentet inte behövde fortgå, och ville inte hamna i fällan att mitt liv fanns på bloggen… Den patetiska fällan lurar ständigt i bakgrunden.

Men min man påminde mig om att bloggen är för min egen skull, och att han skulle sakna den, så jag struntar väl i känslan av skräck över att en och annan läser och fortsätter mitt hobbyprojekt. Nu och då i alla fall.

Igår var det nog första vårdagen ändå. Så där att man var tvungen att byta till väst istället för jacka och ta fram kubb och kratta i trädgården… Idag blir det nog en kopp kaffe på bänken i solen… Allt verkar leva i trädgården – allt har fått knoppar. T o m sticklingarna från vår gamla gamla klätterhortensia som vi bara körde ner i en kruka… De håller på att få blad och blomknoppar nu… Så enkelt var det! Man ska inte läsa för mycket i trädgårdböcker faktiskt, om jord och djup och när och hur och varför… Naturen är betydligt mer härdig än vi tror och är ju skapad för överlevnad…

Maken jobbar också hemma idag, på vinden har han sitt revir. Dörren står dock öppen så jag hör honom prata absoluta obegripligheter…

I tisdags köpte vi MelodifestivalCD´n. En liten belöning till barnen som blev tvungna att hänga med mig på jobb en stund på kvällen. Så nu har vi lyssnat oss igenom 32 låtar till och från skolan under några dagar… Vi är samfällt överens om att bäst låtar är: den som vann, Agnes, Emilia, EMD, Maja, Killing me tenderly… Och barnen håller såklart på Molly och Amy diamond. Sämst tycker vi om Thorleifs, BWO, eller förresten, det hör ju inte hemma på den här bloggen… (annars hade man kunnat fortsätta en stund på ämnet BWO)…

Tillbaka till Järpehag…

1. Ring upp en vän och bestäm en fika senare i veckan

2. Skicka ett uppmuntrande mejl till någon

3. Så eller plantera nåt

4. Köp hem lite vårblommor

5. Ta en halvtimme med älsklingen och dela saker som ”Varför jag föll för dig, in the first place”, ”Mitt mysigaste reseminne tillsammans med dig”, ”Dina tre bästa egenskaper…”,

Ja, nu har vi levt i någon sorts kalasbubbla sedan i torsdags kväll… Förberett, genomfört och efterarbetat överraskningfest för svärfar som fyllde 80 år, en helt ofattbart hög ålder… Och 140 personer hade lyckats hålla tyst så han blev precis så överraskad som vi hoppats på, och Greta precis så nöjd som vi också hoppats på. Sönerna höll fina tal, flickbarnbarnen sjöng varsinn sång, vilket för de två minsta var världspremiär… Mycket bärande, släpande, diskande, hackande, pyntande, ännu mer bärande och så ännu mer bärande och så lite kul sång&musik, gjorde festen…

Hur kan det snöa på våren frågade femåringen när det idag vräkte ner snö för femtioelfte gången denna vinter…. Men tänk, nu är vi ett oväder närmare värmen och vårsolen och blomningen…

Det blev nittio % date och tio% arbetsmöte igår 🙂

Supergod indisk mat på favoritresturangen Indian Side. Promenad i ett svinkallt city…Slutade med att vi tog vår tillflykt till vår varma bil och åkte en tur genom stan, (favoritaktivitet) med slutstation utsiktsplatsen vid brofästet. Dit åkte vi ofta förr, medan bron byggdes…(Bl a kvällen före vårt bröllop faktiskt) Fantastiskt vackert i den svarta natten! Där till slut innan vi vände hemåt, klarade vi av att dikta en sång till Kjell, och spika några andra saker.