Måndagskoppkaffe
Äntligen måndag!!
Första skolmåndagen för året.
Ok väder.
Blir nog bra.
Wordfeud
Appflugan Alfapet roar jag mig med på lediga stunder efter tjat från maken som hittat det under sjukveckan häromsistens.
Imorse lyckades jag lägga ”nischa” på både dubbel- och trippel ordpoäng. Det bleb NITTIO poäng…!
Är ingen jättevinnarskalle men ändå…!
Bra idag…
Maken är sjuk sedan en vecka, det blir liksom inte bra. Men fina han åkte och handlade med orden ”nu har du fått kämpa hela veckan…”
Lämnade ledsen åttaåring på Fritids men hämtade glad. Hejja Emily som haft dans med dem hela veckan!
Sådär väder, men det gick att vara ute och skörda frön, skörda tomater och plocka in ett fång blommor.
Trög vecka, men likväl; skön fredag!
Barn är människor
Barn är människor. Inte blivande människor, inte sämre människor, inte nästan människor, utan faktiskt helt enkelt människor.
Människor förtjänar att bli lyssnade på. Att bli behandlade med respekt. Att inte få uttalanden om sin personlighet, eller sina förehavanden på ett generande sätt inför andra. Att inte få råd och rön om hur man borde va, från alla möjliga människor.
Människor förtjänar att tas på allvar. Att andra tar känslor, dagsformer, sorger och glädjeämnen på allvar.
Människor förtjänar uppmärksamhet. Förtjänar glada tillrop när man dyker upp. Att inte bli skrattade åt.
Japp. Det var nog bara det.
Paradoxer
Alltid nära
jag vill söka Dig
Alltid nära
Du har funnit mig
Allt är nåd
Du vill ha mitt allt
Villkorslös kärlek, totalt utgivande
Ger oss budet att älska med all vår kraft
Du vill plantera oss vid vatten, där vi får bära frukt i sinom tid
Du vill beskära det som inte bär frukt så att vi bär mer frukt
Du älskar oss med ett fadershjärta och ett modershjärta
Du håller hela universum i Dina händer
Alltid nära
Jag vill söka Dig
Alltid nära
Du har funnit mig
Och så gick den första dagen
Jo, vi kom iväg imorse. Barnen levererade i makligt tempo.
Fick ett så fint mejl som jag läste först slarvigt i telefonen, precis på väg ut genom dörren, men senare noggrannare i tystnaden där jag valt att tillbringa min förmiddag. (Måste svara!)
Har sedan försökt söka i mina källor under dagen för att hitta min plats på jorden. Hittade delvis fram i alla fall, men ser fram emot att fortsätta sökandet…
Mäktigt ändå att sitta med det blanka blad som ett nytt arbetsår på så många vis är. Visst, konturer finns det. Till viss del på mer sätt än vad man önskar. Men ändå… den där nya chansen. Att göra det som man vill. Att se över hur, när, var, med vilket fokus, i vilken ordning… Och det är nu, några skälvande dyrbara dagar man har den känslan av MÖJLIGHETER innan alla göromål lägger sig som ett stort lass sten över alla föresatser. Att byta fokus mellan en dag till en annan går ju såklart också. Men inte lika lätt. Och känslan är inte lika magisk.
Så…. nu ska de här fina dagarna tas om hand med vördnad!
Premiär idag!!
Mitt äppelträd Transparent Blanche som jag fick i födelsedagspresent ifjol fick så vacker premiärfrukt i år.
Idag vågade jag inte vänta längre, har hållit andan i en vecka, vill helst inte ha fallfrukt, eftersom det är utmärkta mosäpplen och så dyrbara i all sin begränsning.
Så idag; utrustad med passérvagga och allt, kokte jag äppelmos för första gången i mitt liv, på alldeles egen hand. Såååå gott!
I princip tar man äpplen, halva vikten socker och så lika många dl vatten som kg äpplen.
Tog också askorbinsyra (för färgen) och natriumbensoat (för hållbarheten). Nätet är fullt av recept!
Gör nog mer, senare i höst på köpeäpplen, då de svenska kommer i butik. Billigare än köpt mos, men framförallt godare och så vet man vad som stoppats i…
Mina fina äpplen!
Hela skörden!
Inte dåligt för att vara första året ändå…
Färdigt mos!!
Sensommarmorgon
Märkligt ändå vad som kan ligga i luften…
Augusti kan ju vara så mycket olika. Imorse va det helt klart septemberluft. Kändes inte helt fel. Jeansjackan åkte på och det var lite passande den allra allra sista semesterdagen.
Tog mod till mig och slutade blunda för det som är alldeles alldeles överblommat och visset och som faktiskt behöver kastas på komposten.
Ändå så hoppingivande med det som växer. De förmultnar till nästa års mull, och ger ifrån sig nästa års frön. Evigt i all sin förgänglighet.
Stora tomatskördar också nu varje dag. Har inte köpt tomater på flera veckor. Och så kunde man så vintersallat på den nya öppna jorden.
Rätt ok känsla ändå; den där höga friska höstluften.
