Lyckliga bloggen

Måndag kväll: Picknick med femåringens blivande förskoleklass
Tisdag kväll: Bjuda hela lovsångsteamet på mat här hemma hos oss för att fira av terminen
Torsdag kväll: Fira Lisas student. Fixa mat till vet inte hur många… men tösen har bjudit 70 pers…
Fredag kväll: Klassfestpicknick med åttaåringens klass
Söndag em: Hela barnteamet hem hit för att fira av terminen

Jag gjorde pastasallad på vad som fanns att tillgå… Mycket gott, men köttdelen var Mamma scans köttbullar och falukorv 🙂 Alltihopa blandades i en röd plastbunke och bars ut på filt på gräsmattan. Jag ropade på barnen som var en trappa upp, och när femåringen öppnade sin dörr utbrast hon:

– Koooooorrrrrrrv! Mmmmmmmm! Det luktar SÅÅÅÅÅÅÅ gott ändå hit uuuuuuuppppp! Kvitter, kvitter, kvitter, kvitter.

Jag: – Vi sitter ute på gräset!

Femåringen: – Klaaaaaaarrraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Vi ska äta ute!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Och vi ska få korv!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Kvitter, kvitter, kvitter, kvitter…..

Så är ett ryck gjort i källaren… Två måltider, två fikan och Rita&Gissa, en del samvaro, filtar o levande ljus i ”trärummet”, läggning av en del barn…också det avklarat… Lilla minstingtreåringen A somnade i femåringens säng till saga, och åttaåringen ligger skavfötters med mellannioåringen E. Får se om vi vuxna orkar med ett parti Upwords… Imorgon blir det dagsutflykt om det inte regnar. Men femåringen vill vara på esters disco så hon följer nog inte med…

Ikväll har jag lyssnat till 25 barn som alla spelade piano, olika knackigt för en grupp vänligt sinnade föräldrar och andra intresserade. Många barn spelade faktiskt modigt och fint, men om man ska vara helt ärlig är det ju mest för att lyssna på sitt eget barn man är där. Och det är ju märkligt; den magiska känslan som infinner sig när helt plötsligt bland all ”Sådär bra” pianomusik, det plötsligt blir 1000-fallt mycket vackrare…bara för att där framme vid den vita flygeln sitter en så speciell åttaåring och är det inte uppenbart för alla hur vacker hon är och hur stort det är att lyssna till hennes spel. Jag bara insåg, igen, där och då; jag har fått allt jag någonsin önskat mig.

Den är fantastiska tavlan har Cornelia målat så att vi ska kunna ha på fondväggen i Immanuel&Co… Var glad en lång stund efter att ha fått bilden i ett mejl.

Sådant här är det massproduktion på här hemma och vi blir ständigt överösta av olika grattiskort och glada tillrop i skrift. Femåringen denna gång.

Idag kopplar jag greppet om avslutningen på det här arbetsåret och inledningen av nästa. Vad som ska göras och när… Eftersom jag mår bäst när jag har stenkoll är det väldigt välgörande alltså. Mycket håller på att avslutas eller är redan avslutat så det operativa minskar och det långsiktiga kan få mer plats, man hinner med att tänka mellan varven. Skönt!

Tjugo skoldagar kvar inkl. idag och dags för sista Im&Co-planeringen ikväll, snart dags för sista teamsamlingen för lovsångsteamet, sista medarbetarsamlingen, sista Im&Co-söndagen, avslutande barnledarsamlingen osv osv… Man behöver årslunken tror jag, behöver få reflektera över hur saker föll ut och reflektera över hur man vill inleda och sätta spaden i jorden i nästa arbetsperiod.

Maken springer en runda, barnen gör pärlplattor och jag ligger och glor rakt upp…

Idag var det ett sådant där tillfälle när det var folk i alla hörn av kyrkan… Utanför kyrktrappan lagade ett gäng cyklar och bjöd på nygräddade våfflor. Vad folk blev förvånade och glada! Alla dörrar var öppna in till kyrksalen där Edvin övade med två av kidsen inför imorgon. I källaren städades det. I foajén sågades det till dörrfoder. Folk och ljud i alla hörn och ända ut på trottaren.