Lyckliga bloggen

Häromsistens skulle en person i min närhet till ett ställe i tjänsten som han drog sig väldigt mycket för. Det fanns personer där han ogärna möter, arbetsuppgifterna var av karaktären ”det finns folk som tycker det är skandal att de ligger ogjorda och anser att det är mitt fel” och hela dagen andades olust. Nu gick allt bra och tog en halv dag istället för en hel. Och det bestående minnet av den halva dagen blev till slut två personer på den där arbetsplatsen som tog emot med en glad uppsyn och gav intrycket ”vad kul att se dig igen”. Det var ju lite mirakulöst.

En glad uppsyn, från en välkänd såväl som en okänd kan verkligen avgöra en hel dag…Det kostar inte jättemycket i energi, men ger tusenfalt… Vänlighet är klart underskattat och borde vara ett ämne för vidare forskning…

Jag älskar kreativa processer. Det är med skräckblandad förtjusning man sätter sig med ett tomt blad för att planera något, skapa, vara kreativ… Och så helt plötsligt är man igång… det bästa är när man inte vet i efterhand vems idé det är, när man har njutit lika mycket av resan som av målet och när alla vågar tänka högt utan att oroa sig för resultatet av en enskild tanke… Det finns också en sådan tröst i att Gud är mästare på att skapa och att han har gjort oss lika sig själv, dvs vi KAN vara kreativa. Alltså gillar han när vi är just det, eftersom vi återspeglar något väldigt centralt hos honom. Borde vara en sorts tillbedjan alltså att sitta ner och vara kreativ…

Igår kväll när vi skulle till att somna och hade reflekterat lite över livet avslutade vi med ”…men vi måste komma ihåg att vi är hemskt lyckliga…tänk på allt vi har… vår relation, alla våra barn, vårt lilla hem, jobb som innebär utmaningar, en massa vänner, begåvning…”
Så lätt det är att fastna i ett litet hörn av livet och glo ihjäl sig där och tycka att man har något att vara olycklig över…

T´s Lisa skrämde slag på oss ikväll genom att bli avkastad från hästen, åka ambulans in till akuten med fruktansvärda ryggsmärtor och knappt kunna röra benen. Man hinner tänka ganska mycket medan man väntar på beskeden. Den här gången blev beskedet ”Inget är brutet”, så trots att hon har fruktanvärt ont kan vi andas ut. Så nära är det mellan skräck och lättnad… Vilken tacksamhet man känner en sådan här gång. Att centimetrarna var på Lisas sida. När det inte går en lika väl blir man ju så fruktansvärt arg och besviken; varför skulle detta hända nu, och just mig och oss? Kunde det inte lika väl INTE hänt? Men så får man komma ihåg alla sådana här gånger… då man inte får sina värsta farhågor besannade, utan får dra en lättnadens suck…

Faktiskt är det så att vi nu har klarat av den mörkaste tiden, med förståndet i behåll och nu går det mot vår och värme. Visst är hösten supermysig, inte tu tal om det, men det är så speciellt varje gång man kommer in i mars och vet att det ljusa varma halvåret ligger framför… Själva klngen i januari andas hopp vad gäller det tycker jag. Och har det inte blivit lite ljusare redan?

Idag öppnade Friskis kl 14 för att hålla öppet i bara fyra timmar. Jag hängde på låset då. Under den timmen jag höll till på löpbandet kom det en hel del folk. En del påfallande nya i huset. Gissar att ett och annat nyårslöfte skulle förverkligas och kunde inte låta bli att känna mig lite stolt över att jag gick dit av gammal vana. Nåväl, inte så gammal, men ändock… Slog ett och annat personligt rekord idag också.

Under de senaste tre veckorna har man mest fått sätta upp saker på pluskontot… det har ätits julmat, firats av med extrafikan, bakats och provsmakat…. men idag blev det femtio minuter på bandet… så lite minus där…dock ej slutsumman kanske…

Nu har min sjuåring en blogg. ”Min lilla dagbok” heter den. Närma dig den med respekt!

klarahultberg.gnossa.se

Nu surfar T på Youtube via min mobiltelefon och spelar upp ljudet via dockningen till iPoden som nu istället är kopplad till bluetooth-grejen till hörsnäckan på hans mobiltelefon… Eller nå´t… Nu försöker han dessutom förklara det för mig… ”Jag har parat ihop den här med din telefon”… Via Youtube????  🙂