Lyckliga bloggen

Nja…men snart är det dags… solen skiner idag ju…fast jag ska stänga in mig på vinden med jobb… Öppnar kanske vindsfönsret dock så får man i alla fall ljudbilden att njuta av!

Var nästan tvungen att köpa penséer idag…solen låg på och var ute och sprang några ärenden. Men kön var lite lång så jag sparade det nöjet… förresten vilken färg ska man ha det här året?

Åttaåringen har haft både mysig och omtumlande dag då hon fått vara ledig med T för att bl a gå till ögonläkaren igen…Hon behöver nya glasögon redan efter ett år visade det sig… Och det blir nog nya bågar igen… Så efter ett visserligen ganska jobbigt läkarbesök har de två fått en riktigt mysig eftermiddag med fika och shopping.

…som t ex att de ska släppa High School Musical 3 på köpDVD har nu väntat klart! Ikväll ska mina tjejer, tillsammans med favortibarnvakten C käka pop corn och se på film…

Fast själv äter jag bara de Camilla bakat… nästan…

Hämtade åttaåringen efter skolan och så drog vi på café i Västra hamnen. Kladdkaka som vanligt för lilla hon och jag fick njuta min favortikoppkaffe…Vi passade på att drömma oss bort till sommaren då där är fullt av folk…

Idag är det på många sätt ett höjdarupplägg på min förmiddag och det känns otroligt längesedan jag hade en sådan ledig måndagsförmiddag. Har nog typ varit bortrest, sjuk, sjuk, i tjänst mm i flera flera veckor. Så detta känns lite ovant och lyxigt och lyckligt. Ska masa mig bort till Friskis och testa syreupptagningen 🙂 Igår räckte den knappt till att sjunga… Sedan luncha med T, storhandla och kämpa med tvättberget…

Lycklig är den som inte följer de ogudaktigas råd
och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare
utan har sin glädje i HERRENS undervisning
och begrundar hans ord dag och natt.
Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl.

Det här är från första psalmen i Psaltaren. Vilan i orden om frukt är verkligen något eftersträvansvärt. Hur ofta jagar vi inte efter resultat, och tror att framgången och också lyckan ligger där någonstans, i slutet av jakten. Men det verkar finnas helt andra lagar; helt andra sätt… Man kan vara som ett träd, där det hela tiden, genom alla växlingar pågår något som är tänkt att pågå, och där det ena följer på det andra, höst, vinter, vår och sommar. Ingen stress, ingen oro, ingen jakt. Bara förankring, förblivande, närhet till näring, förtröstan och förtroende… Och löftet är där; om resultat… som vi så förtvivlat gärna vill se…

Våra vardagsmorgnar har redan fastnat i någon ganska olycklig vinkelvolt fast att det gått bara 1,5 vecka av terminen…Svårt att komma upp, och svårt att komma vidare i morgonbestyren… Måste ha en positiv strategi för nästa vecka för att komma ur detta… ”Vänligamysigahjälpsamma veckan” kanske…T är dessutom borta tisdag-torsdag…

1. vi ska väcka ännu tidigare, så man hinner ligga och dra sig längre

2. jag ska vara klar innan barnen går upp så att jag kan hjälpa dem med sådant de förväntas klara själva

3. extragoda frukostar

4. nya hårborstar och hårspännen och ny hylla i hallen…en av våra proppar är att det slarvas bort ständigt…

5. ordning på allt som ska med redan på kvällen, vi har börjat slarva!

6. en förväntan på nästa dag redan när man ska somna, ngt att se fram emot på eftermiddagen

7. duka fint till frukosten redan på kvällen

8. vacker musik och tända ljus

9. massor av hjälp hela vägen

Ja, så behövs bara ett mirakel – mammans oförmåga att vakna till liv den första timmen av dagen…

Igår var det dagen efter tjugondagknut…Mörkret låg påfallande mörkt över stan (eftersom man släckt ner allt julfint) när jag körde till skola/dagis på morgonen, och vädret hjälpte också till, malmö/vinter-dimma som gör att det inte blir ljust på hela dagen…

Nu vill det till att samla på ljusglimtar fram till våren… Men jag går ut hårt redan imorgon; eftermiddagskaffe med Lotta innan det blir dags att hämta barn…

När jag var sjukskriven för några år sedan för trötthetssyndrom fick jag gå ett stresshanteringsprogram hos en arbetsterapeut och en sjukgymnast… en läxa jag fick var faktiskt att just skriva en lång lista på ”ljusglimtar”… Sedan gick vi igenom den och såg efter hur stor insats de krävde och hur ofta man kunde tänka sig att hinna med och orka med… Allt för att tillföra energi i ungefär samma takt som man gör av med den. Och en ljusglimt på den listan var helt säkert ”kaffekoppar med goda vänner”. Och imorgon är en sådan inbokad…inte illa…så här i mörkret efter tjugondagknut…

Ny termin närmar sig obönhörligt… En del med terminsuppehållet är att få ordning på några saker som tidigare var i oordning. Har inte kommit oss för något enda sådant hittills på denna ledighet… Men idag vände vi i alla fall upp och ned på K´s rum och slängde en massa skräp… En dryg IKEA-kasse fyllde vi med skräp från hennes lilla rum…Så en liten befrielse var det faktiskt!