Lyckliga bloggen

Det är fantastiskt att
vakna en sommarmorgon
och veta att
man är ledig
när man just konstaterat att
sol och värme
gömmer sig bakom rullgardinen.

Ljuden är fantastiska
ljuset likaså
värmen nästan rör på sig.

Hur kan man ligga kvar
när sådant drar?

Seriöst med ett rim va´?!

🙂

Gud min Gud…min Herre…Jesus Kristus, dig söker jag…letar mig fram…närmare dig…
Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig…mina tankar, mina känslor, min vilja, ja hela person behöver din närhet. Det känns nästan fysiskt. Det känns som om jag är som en uttorkad jordplätt, så som jord ser ut efter lång torka, där inget vill gro och där ytan är torr och sprucken. Livlös.

Plötsligt ställer du dig i min väg. Där i min längtan får jag helt plötsligt uppleva din närhet, din närvaro, mitt inre fylls av en känsla av helighet när du liksom uppfyller allt.

Jag kan se, eller ana, eller inse din makt och härlighet.

Allt jag hört om dig, och bekänt mig till blir plötsligt igen så glasklart och bortom allt tvivel. Du har igen ställt dig i min väg och jag får möta dig.

Jag inser igen att du är mer värd än allt annat jag har. Din nåd är mer värd än allt annat jag strävar efter. Ja, till och mer värd än livet…eftersom den är det enda som tar mig in i ditt eviga liv.

Jag vill lovprisa dig för allt detta!

Ja, jag vill igen ge mig åt tillbedjan och lovsång, jag vill med hela min person ge dig lovsång och ropa efter dig, sträcka mig efter dig.

Min längtan byts plötsligt ut mot en översvallande känsla av att jag har allt och lite till, du låter det rinna över och det känns som det inte räcker bara för mig utan till dem som finns runtomkring, oj…det liksom hörs lovsång i mitt hjärta hela tiden…Det känns så gott  och det bor nyfödd glädje där inne.

När jag ska till att somna in på kvällen viskar mitt hjärta ditt namn, och när jag sömndrucken vaknar till på natten, känner jag fortfarande glädjen över dig inuti. Jag vill le där jag ligger; tänk att du igen kom i min väg på ett så starkt sätt, när jag som bäst behövde det och kanske som minst förväntade mig det.

Nu kan jag bara stanna där i din närhet…under dina vingars skugga… orden säger mig att där finns vila…

Jag håller mig tätt intill dig, där din hand kan nå mig och stötta mig.

Allt det som ville störa min närhet till dig, alla små små störningsmoment har för en stund fått flytta på sig, och jag tänker njuta och glädja mig över det och kämpa för livet med dig.

Det verkar så här långt grymt lovande… Klockan är tio och solen gassar het och morgonen har varit underbar…

Lämpligt nog lite undervisning om sabbaten…

Ja, och trädgården har erbjudit skönhet och svalka  och vila som vanligt på morgonkvisten…

djupandas märker jag
blir dåsig av solen
inga tankar fastnar längre
sjunker bort i ett hav av värme och stillhet
måste inget
behöver inget
nöjd med dagen
någon hade tänkt ge upp
men bestämde sig för att trots allt hänga kvar
mina enkla ord kom till användning
nu sprider sig värmen från solen mer och mer
tinar bort sista vinterkylan
själen verkar plötsligt få mer plats
och hjärtat hinner slå i sin egen takt
inget ropar
inget gnager
inget väntar
nöjd
i frid