Lyckliga bloggen

Under de senaste tre veckorna har man mest fått sätta upp saker på pluskontot… det har ätits julmat, firats av med extrafikan, bakats och provsmakat…. men idag blev det femtio minuter på bandet… så lite minus där…dock ej slutsumman kanske…

Nu har min sjuåring en blogg. ”Min lilla dagbok” heter den. Närma dig den med respekt!

klarahultberg.gnossa.se

Nu surfar T på Youtube via min mobiltelefon och spelar upp ljudet via dockningen till iPoden som nu istället är kopplad till bluetooth-grejen till hörsnäckan på hans mobiltelefon… Eller nå´t… Nu försöker han dessutom förklara det för mig… ”Jag har parat ihop den här med din telefon”… Via Youtube????  🙂

Vår gran är väldigt SNYGG. Inte en icke-matckande kula så långt ögat når. I år drog T det ett snäpp till och köpte ÄNGLAHÅR. När den var färdigklädd utbrast femåringen ”ÅÅÅÅÅÅÅHHHHH vad fin den är!!! Ville vi ha den allra julaste?”

Vår julafton var nog väldans bra på många sätt. Vacker dukning, supergod mat, finaste granen i sta´n, snygg julmusik i bra blandning, lagom mycket julklappar, mysig allsång, julevangeliet med utantill-recitation… Allt det skapar ju yttre förutsättningar för att det ska bli den minnesvärda julafton som tidningarnas rubriker skrikit ut att vi behöver skapa. Men i eftervärmen från säkert femtio levande ljus är det ändå värmen från de människor som var här som värmer mest. Att alla fem barn var på plats samtidigt, att faster L var ledig, att farmor&farfar var hemma… Att fylla upp ett långt bord med familj, det är helt enkelt alldeles underbart.

Idag är det en av de bästa dagarna på året enligt mitt tycke. Jag tror att t o m barnen tycker det. Femåringen frågade imorse ”Ska vi göra något? ska vi ha gäster? ska vi handla?” När jag svarade nej på alla frågor pinnade hon iväg och började leka på sitt rum med säkert en del nya saker. Att bara dra fram färdig julmat ur kylen, färdigt fika, färdigt godis…njuta av resterna av gårdagens dukning och hinna andas mellan varven…det är så fantastiskt.Dessutom måste det vara en av de dagar på året som har minst förväntingar på sig efter den stora förväntanskulmen som är på julafton… Njuter av Norah Jones-plattan vi fått av T´s Sebastian, och så har vi spelat ett av de nya spelen… Julefrid!

Så här fint är det på Triangeln  – i livesändning blinkar alla tusen lamporna också…

Iår gjorde vi något som är ovanligt för oss – vi gav oss ut på resa dagarna före jul. Vi kom hem igår kväll. Först åkte vi till min underbara faster o farbror i Vårgårda, Gunnel o Klas. Där hade vi en mysig fredagskväll och lördagmorgon. Sedan åkte vi vidare till Bergslagen till mina föräldrar. Där firade vi lite förjul med julmat och julklappar, julgranspyntning, promenad i skogen mm. I måndags vände vi söderut igen. Denna gång med destination Alingsås. Vi bodde med hotellpoäng på T´s hotell där vi fått en svit, så vi sov som kungligheter. Vi promenerade i den underbara lilla staden och fick se alla ställen som T pratat om… Igår åkte vi via Öckerö hem till Malmö. På Öckerö mötte vi en annan del av släkten; T´s bror med familj; numera utökad med barnbarn! Så blev det trevlig sopplunch där med brorsbarn o lilla Wilhelm. Det är en sån gåva att ha släkt!!! Nu ser vi fram emot att få samla alla i mars när farfar fyller åttio! Ja, så var det FANTASTISKT att komma hem. Det blev riktig uppesittarkväll, med två granar att klä – snyggaste granen hittill har vi iår. Också två skinkor att laga (två skinkor, vad blir det egentligen….?). Pepparkakshus, mer julgodis, mer sill hann vi också med innan vi stupade i säng på andra sidan midnatt. Men för alla som undrar om jag inte har nåt liv… Nu stänger vi här och firar jul!

Tänker att det här är en av årets värsta dagar för många… konstigt att det kan finnas så stora förväntningar på en enskild dag så att den förväntade lyckan skriker den olycklige i ansiktet. För de små är förväntningarna så kopplade till de där paketen som är så fantastiska där de ligger hemliga och vackra under granen och så på några minuter är rummet fullt av papper och skräp men förhoppningsvis också något kul att pyssla med och förhoppningsvis eftervärme av något mer än att någon köpt något för pengar… Vi har en sed på skoj att man måste utbrista ”Nämen” med överdrivet tonfall som om alla ögon verkligen tindrade så mycket som i julsångerna… Idag vill jag verkligen göra den här julaftonen till en hyllning till min familj och släkt. Det är det enda som kan göra julen minnesvärd. Och då behöver man inte ens vara lycklig… För med familjen får vara som är och där man är. Antagligen blir man rätt lycklig av det.