Teologiska funderingar från en treåring
Det var ju ett tag sedan det hände nu, men har roat mig med att fnissa åt en del gamla citat från tiden då K var i tre-fyraårsåldern. Här är ett par, ganska roliga, med tanke på att det är en treåring som kläckt dem…
”Följande dialog angående Jesus utspelades ikväll när Ea nattade K:
… … – Hjälper han oss?
– Ja
-Hjälper han oss i kyrkan?
-Han hjälper oss överallt
– I Stockholm eller?…… ”
Och så en till… (nu från K, 4 år)
”-Hur har Gud gjort oss? På motfrågan ”Hur tror du?” svarade K: Först limmade han på huvudet och sedan blodet, och sedan benen o sedan rumpan. Nej förresten rumpan blev när han limmade på benen…”
Eloge
Eloge 1 till Coop Forum som låter en scanna och hoppa förbi alla köer. Eloge 2 till mina barn som var helt fantastiska, och kom med smarta tips på vad vi kunde handla. Faktiskt. Eller vad sägs om färsk ananas och riskakor. Mums!
♥
Hjälp att fnissa
Ur våra barns dagboksblogg då K var tre år:
”K stod som sagt vid fönstret och flyttade alla prydnadsstenar från en fat med ett tjockt ljus, till locket på en glasburk. Det där med att flytta på de där stenarna har genom alla år varit en stötesten för mamma, så K hade det tämligen aktuellt för sig att det inte är så populärt. Hon gör ändå följande uttalande:
– Titta, mamma! Jag har flyttat alla stenarna till burken! HÄFTIGT!!!
När hon även börjat plocka stenarna från en blomkruka och berättat att det var för att mamma fyller år frågade hon
– Visst blir det fint mamma?!
-Ja, visst, svarade mamma (ngt uppgiven)
– Då får du inte säga; (med tillgjord, pipig röst) ”Du får inte flytta på stenarna!”
K tittade också på en något vissen rest av en ”Hjärtan på en tråd” i en kruka, lyfte upp den med rötter och allt och undrade försiktigt:
– Mamma, vad ska man ha den här till?
Angeläget ämne…
…tydligen. På Google, sökord lycka, blev resultatet:
Resultat 1 – 10 av ungefär 7 550 000 vid sökning efter lycka. (0,14 sekunder) .
Måste undra om sju och en halv miljon träffar vid sökning efter lycka (dubbelbottnat) ger några verkliga svar. Annars är här en träff som nog kommer rätt långt ner på listan…
”Lyckligt det folk som vet att hylla dig, Herre (Gud), de får vandra i ditt ansiktes ljus. De gläder sig ständigt över ditt namn och jublar över din rättfärdighet, ty du (Gud) är deras styrka och glans”
Psaltaren i Gamla Testamentet kapitel 89, vers 16 och 17
Hur många lyckopoäng kan man komma upp i före kl tio en helt vanlig måndagsmorgon?
1. Jag hann vakna innan min man åkte till Alingsås; så väl tillbaka i sängen fanns doften från hans kind på min.
2. Väl tillbaka i sängen fanns också värmen från sjuåringen som hamnat där efter en mardröm. Just med det barnet händer det så sällan så det var bara att passa på att njuta.
3. När jag hojtade på femåringen att klä på sig kom det något överraskande svaret ”Det har jag redan gjort”…
4. Vi kom iväg i tid till skolan! Vilken fröjd att inte stressa!
5. Mötet med K´s fröken; alltid lika fantastiskt. Hon är ett mirakel av pedagogik, fingertoppskänslighet och värme!
6. Mötet med andra klassmamman, som fått sitt schema: Vi kan genomföra klassfesten. Det blir kanon!
7. E´s möte med sin farmor. De har verkligen ”something going on”.
8. Mitt möte med ensamheten hemma igen efter morgonracet. Mitt lilla hus, mina senblommande rosor, kaffet som fortfarande var varmt, stundande stund på gymet.
9. Eftervärmen från helgen som innehöll mer beröm än hela det sammantagna gångna året… Bra för ett utsvultet ego…
10. Följande kommentar på min mans blogg:
”Själv blev jag väldigt lycklig i morse när jag skulle hänga upp tvätten jag lagt i maskinen igår och upptäckte att allt utom Klaras tröja var sådant som kunde stoppas in i tumlaren. Lycka är, på tal om det, också att ha många kalsonger.”
Älskling, har du tvättat?!
Och det som allt startade med
finns på den här adressen http://www.sr.se/cgi-bin/p4/nyhetssidor/sandningsarkiv.asp?programID=2976 typ en stund in i programmets del 3, som sändes den 26 september.
Spgedi
En femåring ska ju inte alls kunna stava, men vår femåring, som dessutom är väldigt out-of-the-box i sin kreativitet, bryr sig inte om vare sig sin ringa ålder eller att det finns regler att följa… Så idag när hon längtade hem till middagen, och vi andra fortfarande ville vara kvar på kyrkfikat skrev hon ner lite tankar på en papperslapp, varav ”spgedi” nog var det raraste…
Lyckan över ett barn, och ett liv
Idag följde jag med min yngsta dotter och en av hennes kompisar till Knattejympa på Friskis&Svettis. Brukar annars hålla till alldeles bakom vårt hus på en annan anläggning men just det här passet finns på en passande tid på Heleneholm. Ville ha lite koll på dem så jag tränade inte samtidigt utan satt och tittade in genom en glasruta, medans jag lyssnade lite i min iPod… Att se mitt fruktansvärt vackra barn, funka därinnanför glasrutan i en grupp med mest bara främmande barn, förtjust titta sig i de stora speglarna på väggen, ge järnet varje gång det var dags att kuta runt och sedan mycket modigt vara den första att vara hök på ”Under hökens vingar”, var bara ett sådant lyckorusframkallande scenario. Tänk att få vara en del av en sådan persons liv…Att dessutom vara nr1 (hennes pappa får ursäkta), helt otroligt!
Existensberättigande
Den här alldeles nya bloggen tillägnar jag några särskilt betyd elsefulla personer. De är inte på något vis befriade från kritiskt tänkande, analyser, och åsikter; men lär mig ändå mitt i allt att tänka positivt, för att använda en klyscha. (Men har man en blogg som heter lyckliga bloggen har man väl redan slagit i botten vad gäller klyschighet…) (och med en sådan vinjettbild…). Personerna är Tomas; min man, Malin; min låtsassyster (tänk, Nigel frågade verkligen om vi var systrar), Daniel; min chef, och Greta; min svärmor.
Allt började för några veckor sedan då Annika Lantz gästades av en för mig okänd person som precis hade skrivit en bok som lite gjorde upp med gnället bland särskilt småbarnsföräldrar, då jag bara kände att jag måste göra något som motvikt till just detta; allt gnäll hos mig själv över en massa saker när mitt egentligen är fantastiskt. T o m att förklara detta utan att raljera över alla raljanta bloggar är svårt… (ja, nu föll jag väl förresten dit?), men annars är det just detta som kommer vara huvudregeln för detta bloggande – det får inte förekomma något surt, sarkastiskt, raljant, ironiskt, nedlåtande, utvärderande, osv osv i dessa inlägg. Tänker att det blir någon form av experiment – är det överhuvudtaget möjligt? Tänker att det också blir en terapi, och kanske i bästa fall, en liten motvikt, vem vet?