Lyckliga bloggen

Så här fint är det på Triangeln  – i livesändning blinkar alla tusen lamporna också…

Iår gjorde vi något som är ovanligt för oss – vi gav oss ut på resa dagarna före jul. Vi kom hem igår kväll. Först åkte vi till min underbara faster o farbror i Vårgårda, Gunnel o Klas. Där hade vi en mysig fredagskväll och lördagmorgon. Sedan åkte vi vidare till Bergslagen till mina föräldrar. Där firade vi lite förjul med julmat och julklappar, julgranspyntning, promenad i skogen mm. I måndags vände vi söderut igen. Denna gång med destination Alingsås. Vi bodde med hotellpoäng på T´s hotell där vi fått en svit, så vi sov som kungligheter. Vi promenerade i den underbara lilla staden och fick se alla ställen som T pratat om… Igår åkte vi via Öckerö hem till Malmö. På Öckerö mötte vi en annan del av släkten; T´s bror med familj; numera utökad med barnbarn! Så blev det trevlig sopplunch där med brorsbarn o lilla Wilhelm. Det är en sån gåva att ha släkt!!! Nu ser vi fram emot att få samla alla i mars när farfar fyller åttio! Ja, så var det FANTASTISKT att komma hem. Det blev riktig uppesittarkväll, med två granar att klä – snyggaste granen hittill har vi iår. Också två skinkor att laga (två skinkor, vad blir det egentligen….?). Pepparkakshus, mer julgodis, mer sill hann vi också med innan vi stupade i säng på andra sidan midnatt. Men för alla som undrar om jag inte har nåt liv… Nu stänger vi här och firar jul!

Tänker att det här är en av årets värsta dagar för många… konstigt att det kan finnas så stora förväntningar på en enskild dag så att den förväntade lyckan skriker den olycklige i ansiktet. För de små är förväntningarna så kopplade till de där paketen som är så fantastiska där de ligger hemliga och vackra under granen och så på några minuter är rummet fullt av papper och skräp men förhoppningsvis också något kul att pyssla med och förhoppningsvis eftervärme av något mer än att någon köpt något för pengar… Vi har en sed på skoj att man måste utbrista ”Nämen” med överdrivet tonfall som om alla ögon verkligen tindrade så mycket som i julsångerna… Idag vill jag verkligen göra den här julaftonen till en hyllning till min familj och släkt. Det är det enda som kan göra julen minnesvärd. Och då behöver man inte ens vara lycklig… För med familjen får vara som är och där man är. Antagligen blir man rätt lycklig av det.

Ibland har jag nog världens konstigaste jobb… I alla fall en dag när man ska avsluta inför ledighet. Idag har jag
1. Vattnat blommorna på kontoret
2. Gått ut med soporna
3. Förberett en gudstjänst
4. Handlat stearinljus på IKEA
5. Haft ett själavårdssamtal
6. Redovisat mitt kreditkort
mm mm väldigt blandade saker… Min titel? Ja, gissa den som kan…

1. Fick nästan gjort allt

2. Blev helt sanslöst uppmuntrad av ett samtal

3. Hann luncha med T

4. Amanda kom hem från Luleå!!!

5. K var på kul kalas

6. Jag har städat allt i huset som syns (så att vi kan fira jul när vi kommer hem från vår lilla släktturné)

7. Vår släktturné startar imorgon

8. Vi har handlat all julmat

9. Terminen är slut och vi har inte vabbat en enda dag

10. Nu inträder ledigheten

I mitt jobb får jag den stora förmånen att allt som oftast lyssna till människors livsberättelser. Och ofta följa berättelserna. Det finns så mycket inneboende kraft i en människas möten med andra människor och med sin skapare. Vilka överlevare vi är, och vilken strävan framåt det finns i oss. Tycker att det i sig är något sorts bevis för evigheten. Så otroligt uppmuntrande att se hur det kan vända i en människas liv, hur hot kan bli utmaningar, stora berg bli möjligheter, hur det man fasade för blir något att lära av.

”När tredje ljuset brinner klart-vi vet att julen kommer snart!” läste femåringen i micken utan att blinka trots att kyrkan vi var i, var full av folk. Det gick ett litet sus genom publiken, efterson hon klarade det så outstanding bäst…

Det är väl ändå nästan det härligaste! Tänk att få plocka in ett stort träd i vardagsrummet. Och det mysiga skenet från julgransbelysningen!