Fullträff
Det blev dags för nioåringen att skaffa nya glasögon. IGEN… Vi lånade nog hem 10 par från tre olika butiker i den kedja vi använt oss av tidigare. Efter mycket vånda hade hon bestämt sig för ett par fina plastbågar och vi gick för att beställa. Då visade det sig att de satt för dåligt och att platsbågar ju måste sitta perfekt vid näsroten eftersom de inte går att justera. Oj, vad vi var besvikna. Vi bestämde oss för att vänta över helgen och börja om helt från början på måndagen. Sagt och gjort. Laddade med nytt mod och med en bön om att nu lyckas gick vi först till en butik där det inte fanns något enda hon ville ha trots att expediten också började leta igenom alla vuxenglasögon efter möjliga bågar. Vi åkte vidare; nu till Synsam på Djäknegatan. Där fanns det en massa snygga. Tre par svarta plastbågar, som var det som smällde högst och ett par av dem satt som gjutna. Vi lånade inte ens hem dem, hon visste att hon hittat rätt. Det skulle ta en vecka, men efter två dagar kom sms:et att det fanns glasögon att hämta. Nu sitter de så fint på nästippen och vi är supernöjda. Nioåringen kunde inte sluta le på hela kvällen.
Måndagskoppkaffe
Som idag blev te. Kallt kallt är det men solen var faktiskt framme en stund! Nu får man plocka in tulpaner så man inte missar blomningen helt…
Bra idag
1. Underbar gudstjänst med och för alla åldrar.
2. Har introducerat nioåringen i sudoku. Nu har hon löst två stycken.
3. Alla fyra i dubbelsängen med godis och film.
4. Imorgon är T kompledig.
5. Kravlös kväll i soffan.
6. Fortfarande varm i hjärtat efter gårkvällens besök.
Tack till familjen Alnervik
Det är svårt att förklara vad man känner när man bjudit hem Salome, Edvin och Ruben ”för sista gången”. Hade gärna haft er kvar i Malmö. Får förklara bättre imorgon. Just nu säger jag bara TACK!
Update…
Salome & Edvin har funnits med i vår församling fem år…Underbara och älskade av alla. Edvin har lett oss i lovsång, ibland med trubadurgitarren på sig och använt bibelvisor från min egen barndom, lika övertygande som han nästa gång leder tillsammans med tonåringarna så att det ryker. För det mesta i strumplästen. Edvin har alltid glimten i ögat, sin alldeles egna humor och är seriös i allt han gör. Ödmjuk, tjänande, livsbejakande. Allt detta går också att säga om Salome. En otroligt omsorgsfull människa som gett massor till våra barn och ungdomar alla dessa år. Eftertänksam, godhjärtad och aldrig ett ont ord om någon. Otrolig närvaro i sina möten med människor vilket har märkts inte minst tillsammans med barnen. Också med en massa musikalitet och tillbedjan. Känns som att allt de tar i blir till guld och sådant ska ju inte förgås, inte ens nu när de flyttar ifrån oss. Det lär dröja innan vi sett slutet på allt det ni sått in i människor här i Malmö. Och det mesta vet vi ens inte om… Det viktigaste har aldrig varit att synas från någon estrad. Vänner, grannar… att mötas utan att det bedöms och äras offentligt har varit lika viktigt. Känns hårt att inte få ha dem kvar här men det är bara att lyckönska varje sammanhang som får njuta av gemenskap med dem!
Skoldag idag
Idag var det årliga Öppet hus på barnens skola. Man suckar över en tidig lördag men på plats är det rätt gemytligt. Särskilt som det i år började med Hela skolan sjunger. Då blir man alltid gråtmild över alla fina barn.
En helt ordinär lördag
Jag och nioåringen hade drömt ihop en picknick vi ville göra denna lördag. Ta med mackor och se lite hav och doppa tårna. Nu behagade solen gå i moln lagom till helgen och det blev kallt och byigt, men vi tog mod till oss och drog till Bokskogen. Där bland vitsipporna huttrade vi i oss kaffe, varm choklad och nybakade muffins och sedan sprang sig barnen varma på hinderbanan medans vi vuxna fortsatte huttrandet. Medan T och nioåringen skjutsade hem övernattningskompisen, lagade jag o sexåringen lax och tagliatelle. Det blev väldans gott och barnet deklarerade ”Jag är stolt över mig själv” och undrade också lite lagom ödmjukt om hon kanske är bäst i hela familjen på att laga mat. Efter diverse eftermiddagsstormar hos diverse barn har nu lugnet åter lägrat sig och det väntar chips framför Körslaget.
Fin morgon
Solen lyser och jag har tappat räkningen på hur många dagar i rad den gjort det. Min lediga förmiddag, så jag kunde strosa kvar i mysbrallorna medans barnen gjorde sig klara. Vilket de gjorde enligt tidtabell. Lillan hann t o m stajla med sjal och lyxigt hårspänne. T´s dag att skjutsa, så jag fick nöjet att vinka hej då. Gott!
Påsktårtan
Min födelsedagstårta blev haussad i Expressen som tårtan man bara måste göra i påsk. Så det gjorde vi (T) eftersom vi skulle ha med oss efterrätt till påskaftonsbjudningen. Dock ville han utveckla den lite så han strök chokladbotten och gjorde två stora mandelflarn och la i botten istället. Det gjorde han helt rätt i… 🙂
