Lyckliga bloggen

Är helt ensam ikväll, inatt och imorgon förmiddag. Superskönt! Särskilt innan. Trots att man ibland inget annat önskar än att få vara själv, vila, göra precis det som faller en in och välja, välja, välja…så saknar man dem… vildingarna, prinsessorna, barnen… Och så mannen. Men längtan är ju något fantastiskt. Tänk om man inte hade någon att sakna?

Det har helt klart vänt.
Inte återgått till det normala,
men helt klart vänt.
Den stora tröttheten,
med kulmen i torsdags…
har helt klart fått ge upp
att dra mig ännu längre ner;
genom den tuffa insikten
och sanningens ögonblick
om hur det verkligen står till.
Så… det blir inte värre än så här.
Det vänder.
Kanske, eller antagligen, jättesakta.
Men i efterdyningarna av sanningen kommer friheten.
I att veta. Och göra rätt.

httpv://www.youtube.com/watch?v=oCmBTV08ylc

Mötte häromdagen en fin mamma från vårt fd dagis. Hon har tre barn och jobbar en massa och pendlar delvis.

Det var ett tag sedan vi sågs eftersom vi inte har barn på detta dagis/inget dagis längre.

– Hur är det, frågade jag, så där som man gör med bekanta. Jobbar och sliter?

Härliga svaret löd… -Nej, jag jobbar så lagom, jag har det så bra. Jag hinner va en massa med barnen och ja… nä… det är bara bra!

Styrker min tes om att det där med att vara upp till öronen planerad och halvt utarbetad är så omodernt, och väldigt ”SÅÅÅÅÅ 00-talet”… Fram för att våga vara obokad, inte ha råd eller lust eller ork att renovera och istället; umgås i enkelhet!

Sitter och förbereder en predikan om Tillbedjan som ska leveras på söndag.
Blir uppfylld av kärlek till min Gud.
Hans närhet är större än allt!

Kom, låt oss höja glädjerop till Herren,
jubel till vår frälsnings klippa.
Låt oss träda fram inför hans ansikte med tacksägelse
höja jubel till honom med lovsång.
Ty Herren är en stor Gud,
en stor konung över alla gudar.
Han har jordens djup i sin hand,
och bergens höjder är hans.
Hans är havet, ty han har gjort det,
och det torra har hans händer  format.
Kom, låt oss falla ner och tillbe,
låt oss böja knä för Herren vår skapare.
Ty han är vår Gud och vi är folket i hans hjord,
fåren som står under hans vårt.

Ps 95 i Psaltaren.

Här är så idylliskt. Och vi hittade Nygatan med Café Viola. Så idag satt jag och töserna under historiens vingslag. Och underbara affären BaldersHage full av allt möjligt man vill ha men inte behöver. Töserna investerade dock i varsin spargris. Så trots det extrema shoppingsuget så kanske det kan generera sparande. Här är dessutom vårsol och takdropp. Inte dumt att känna doften av smältande snö och dagsmeja.

Ja, och i denna hörnan har vi vår svit…

T gör en av sina sedvanliga jobbresor till metropolen Alingsås, och eftersom det är sportlov följde vi med.  Alingsås är världens gulligaste lilla stad, där för övrigt min pappa växte upp och jag hade min farfar&farmor när de levde. Vi bor på gamla Grand, placerat mitt i stan och bor i sviten på hörnet. Igår var jag o barnen i Göteborg på Universeum i sex och en halv timme. Mest tid satt vi och tittade på hajarna. Idag ska vi slappa på rummet, och strosa runt i Alingsås. Och fika. Det här är Caféernas stad. Kanske hittar vi Café Viola där min farmor Viola tydligen fikade varje lördag med sin syster Greta.

När jag gick på lågstadiet lyssnade vi på Bröderna LEJONHJÄRTA på kassettband. Musiken var magisk och suggestiv och berättelsen vacker och otäck. Slötittar bredvid sjuka nioåringen på DVD´n och tycker fortfarande att det är en fantastisk berättelse, magisk musik och otäckt här och där…

Nyss hemkommen från födelsedagskalas. Två pojkar firade vi, det var kompisar till dem och så tillhörande föräldrar. Och andra viktiga vuxna som man förhoppningsvis får räkna sig själv som också.

Vi åt jättefestliga fikacrepps med lyxig fyllning men det som gav den bästa eftersmaken var att vi hade så fantastiskt roligt. En massa 40-åringar som flamsade järnet. Ibalnd kan man bli så tacksam för just det…att bara få skratta ett tag… Så nu lever jag lite längre.