Lyckliga bloggen

Gudstjänsten idag…den går nog till historien. Om den här dagen kommer vi nog säga:

Minns ni den söndagen…när vi döpte 7 ungdomar varav flertalet har vuxit upp i församlingen…när vi fick säga till folk att ”snart finns det sittplatser, när barnen gått ner kommer ni kunna få plats”… när vi var 40 barn på söndagsskolan, mellan 4 och 9 år… när vi välkomnade 24 nya medlemmar på en och samma gång… när vi inte fick plats att fika alla samtidigt… när horder av barn trängdes framme vid estraden för att se dopet… Minns ni den söndagen… minns ni att vi redan då förstod att det var starten på något nytt… att det var en bit av framtiden vi fick del av…

Nu är det 20 dagar kvar till första advent… Sedan brukar det vara lite enklare att överleva… Dags att fundera på ljusglimtar…kanske en daglig ljusglimt skulle vara lagom… Medans den blöta och mörka november tuffar på…

Själv drar jag till Linköping imorgon för tre dagars pastorsdagar… Låter ju som en potentiell ljusglimt….

Idag var vi på familjefilmen Upp, sedan länge planerat. Sist barnen var på bio såg vi reklamen om den och har väntat… Vilken mysig och spännande film och med budskap här och där… Den gamle mannen som efter sin frus död försökte förverkliga den dröm hon närt men som det alltid kommit något ivägen för; att resa till Paradisfallet. Till slut på sin ålderdom far han iväg och när han misslyckats som han tror hittar han sin frus ”Äventyrsbok” där hon för längesedan visade de tomma bladen, där tanken var att fylla på med alla äventyr hon skulle uppleva vid Paradisfallet. Nu råkar han vända blad och ser att hon fortsatt med deras gemensamma liv, lyckliga stunder i läsfotöljerna, picknickar…

Så…

Livet är det äventyr som man kanske missar om man bara har siktet på det ouppnåeliga Stora Äventyret som inte blir till.

Gott att va ett team när det återigen var dags för Immannuel&Co.
Gott att ha goda medarbetare när det kört ihop sig i gudstjänstplaneringen.
Gott att se en massa barn ligga på mysiga mattan och rita och rita och rita trots att dagens gudstjänst var slut för länge sedan.
Gott med positiva glada tillrop när man själv var lite tveksam.
Härligt att träna med söstra mi.
Mysigt att äta mat med goda vännerna, medan höstmörkret föll utanför.
Fantastiskt att ha haft den lugnaste helgen på länge.
Gött att ledig dag väntar imorgon.

Nu är vi nere i varv… Åttaåringen försvann för ett dygn sedan till kompis. Vi hängde med sexåringen ett tag tills det var dags att levera henne till farmor för övernattning. Hem, duscha, äta god mat och sedan gå på sena bion. Sova ut, kaffe på sängen, ligga kvar, ta det långsamt, äta frukost i Västra Hamnen, hämta sexåringen och skjutsa direkt till kompis, handla i sakta mak, mecka i trädgården i sköna höstluften, softa på soffan, fixa till mat… Vilket skönt dygn…längesedan hjärtat slog så sakta, andingen var så långt nere och själen kände sådan frid, liksom sinnet…

Nu återvänder snart barnen…vi ska småpyssla med morgondagens mat, småstäda. Sedan gå till kyrkogården och tända ljus, och sedan ha mysfilmkväll med kidsen…

Ja, och det är vår bröllopsdag idag. 11:e.

Vi vaknade givetvis jättetidigt allihop bara för att vi inte behövde… Men vi låg kvar och hann bli vakna och glada innan vi gick upp. Lite kallt på nedervåningen så det blev tända ljus överallt och filtar i soffan och morgonbolibompa… Maken jobbar dock, men  bara några meter bort, på vinden. Nu är nog den enda agendan fram till kl halv fyra att vi väl borde få i oss någon lunch. Har redan tryckt på ”delete” tio gånger i hjärnan då ”måstelistan” gjort sig gällande. Men ngt lite ska väl bli gjort under dagens lopp. Sexåringen vill t ex städa sitt rum så det är läge att go with the flow där. Och ikväll väntar unkt resturangbesök utan barn med goda vännerna…

Vi som varit rättså osociala rätt länge pga av allt för mycket jobb fick denna helg mysa både lördag o söndag med fina vänner. Gött! En alldeles galen och härlig och vacker tillsammansgudstjänst idag med flygande ballonger, pappersflygplan… barn och vuxna, en massa lovsång, en massa blommor… Ja, det handlade om BÖN och vi byggde gudstjänsten kring fyra ord vi kan säga till Gud: Tack! Förlåt! Hjälp! och Wow! Vi sjöng bl a en gammal låt av mig – rätt bra är den- och den blev idag grymt bra… Gick som ett ånglok på räls obönhörligt framåt, tajt som bara den och under tiden flög 200 ballonger omkring i luften, som många studsade runt med! Det var supervackert! Nu ska vi bara avslutningsmysa i soffan innan det är dags att sova…imorgon: sovmorgon och pyjamasdag!

Idag är det mega-mega-super-nice-extra-myskväll för det är inte bara fredag, utan också första kvällen på höstlovet. Nio sovmorgnar väntar för barnen! Vi vuxna får knega på som vanligt med någon enstaka dag som undantag, men ändå…inga snabba, tidiga morgnar och inget dagligt skjutsande, utan oregelbundet, hit och dit, ett barn i taget och så något litet utrymme för något spontant mitt i allt. Gött!

Igår kom åter maken hem efter två dagar borta. Han kom hem en timme tidigare än väntat och det var bara sexåringen som noterade att någon gick i dörren. Hon tjöt till av glädje och ropade PAPPAAAAA! Riktigt mysigt att denna mammegris sista månaden blivit kär i sin pappa!

Den här gången hade T med sig sin mor&far på tripen, så det blev mini-semesteer för dem med hotellvistelse på Grand i Alingsås och promenader i den mysiga lilla staden plus middag i Götet med sin två söner.

Viktig kväll sedan bara Han & jag… åttaåringen kom nertrippandes och undrade -Vad gör ni? Pratar, sa vi… Då såg hon rätt nöjd ut och gick och lade sig igen. Hon gillar det där…att hennes föräldrar är sams och in love. Och som vanligt blir samtalet så där viktigt och avgörande.

Var hos tandläkaren igår med sexåringen. I väntan på tandläkaren fick jag möjlighet att smygläsa henens journal på dataskärmen. Vid varje besök stod det. ”Duktig pat”. ”Mycket duktig pat”. ”Pat mycket duktig”. Liksom vid varje besök satsade hon för fullt igår. Hoppade upp i stolen. Gapade konstant från minut 1, och svarade snällt och glatt på alla frågor. Man tror knappt sina ögon.

Lång fikastund med goa vännen på eftermiddagen. Stöttande kollegor. Bra lärare för barnen. Otroligt väder.

En bra dag visst. En vanlig onsdag mitt i oktober. Mitt i tröttheten.

Solen väller in genom fönstren och jag inser att det nog blir en stund i trädgården idag. Man kunde ju passa på att gräva upp dahliorna en dag när det är trevligt väder. Sexåringen är inne i något livskvalitetstim och dukade upp hotellfrukost åt oss. Assietter minsann till frukost, och det var viktigt att det matchade.  Vi provsmakade några nya filsorter. Alla var goda! Så gemensam frukost där alla ville sitta kvar efter att alla sovit ut. Inte dumt. Nu ska det borras i ett par väggar där hyllor väldigt länge väntat på att komma upp. Inte heller dumt. Idag behöver vi heller inte börja med att röja med grävskopa inomhus utan kan ganska snabbt städa litegrand. Inte dumt. Så väntar vännerna på oss ikväll och endast lite jobb, denna egentligen lediga vecka. Nice!