Det är bra att få vara lite ledig och bara göra absolut ingenting på soffan under tre dagar när man faktiskt inte orkar något annat.
Det är fantastiskt att få vara med i sexåringens klass en dag och se hur bra hon klarar sig där.
Det är bra med vänner som kommer em till en och ber när saker har åkt på ända i livet och man känner sig jagad.
Det är bra med en make som är hemma hela veckan och hinner äta en massa luncher med en.
Det är bra alla frivilligarbetare som finns runt omkring en och som träder in och gör bra saker.
Det är schysst att få köra runt i en ny Passat med Biobränsle.
Det är skönt med en ganska ledig lördag imorgon.
Det är vackert med färgsprakande lönnar.

Och det var jättemysigt att äta fredagskvällsmat med fina höstdukningen som sexåringen skapat alldeles själv.

Har väntat på den här dagen sedan jag började jobba efter sommarsemestern – eftersom alla lördagar sedan dess varit bokade. Tills den här. Och en jätteintensiv period överhuvudtaget är över i och med imorgon kväll. Får man hoppas. Eller bestämma sig för. Nästa vecka blir något sorts mitt-terminspaus med ett par lediga dagar och en chans att vända blad.

Idag ska vi njuta av solen och kanske av vår nya bil. Hösta det sista i trädgården hoppas jag. Klippa gräset för sista gången, gräva ner lite mer lökar och städa bort de sista möblerna. Städa vårt eftersatta hem. Njuta av att vara tillsammans utan tider att passa. Hittills har dagen bara precis vaknat. Sexåringen pratar med nyvaken röst med sin pappa som grejar i köket. Åttaåringen sitter inbakad i en filt i soffan och ser på tv… Kaffet rinner ner och doftar gott. Idag finns inte många måsten. Fantastisk känsla.

Vi åkte båda med barnen till skolan.
Lediga idag alltså.
Var med i åttaåringens klass.
Med fantastiska fröken.
Bangade idrottslektionen.
Åkte till Västra Hamnen.
Höstsolen och blåsten.
Sedan smarrig lunch.
Återvände till skolan.
Mer lektion.
Sedan utveckligssamtal med sexåringen.
Glädje!
Sedan hem lite och sedan simskola med sexåringen.
Hon går i nybörjargrupp men helst plöstligt såg jag henne fara fram med ryggcrawl…
Fattar inget!
Hemmakväll.
En fin dag.

För ett och ett halvt år sedan bestämde vi oss för att Hösten 2009 åka iväg som lovsångsteam på ett dygns retreat. Och idag är det dags. Gött och härligt och äntligen säger jag!

Fick en hel massa saker på plats igår i det ganska detaljspäckade liv jag lever just nu. Sedvanlig intensiv start, som för oss alla och det sträcker sig till den 11 oktober. Sedan pusta ut och börja sträcka sig mot andra halvan av terminen. Men istället för ett myller av ofärdiga detaljer, obesvarade förfrågningar och ett konturlöst kaos är det nu mer färdiga listor, klarade konturer och ett ljus långt fram i tunneln. Så nu ska det sista sakerna avnjutas och slutföras och färdigställas. Som en heldag med församlingen på lördag med ansvar för barnen på första halvan av dagen. Som Tillsammansgudstjänst på söndag. Som efterlängtad och sedan länge planerad retreat med lovsångsteamet nästa helg. Som konsert med Bengt Johansson veckan därpå. Som två resor med lovsångsteamet helgen efter det. Som helt vanliga gudstjänster, barngudstjänster, ledarsamlingar och annat småfix. Men som sagt…allt detta har blåst över om bara två veckor drygt och sedan väntar faktiskt några dagar ledigt. Och ikväll kommer T hem. Och imorgon har vi obokad fredagskväll som ska bli myskväll i kubik. Och Amanda är i Skåne. Och solen fortsätter skina. Och idag är det ledig förmiddag. Och hundra tulpanlökar väntar på att bli planterade.

När fina vänner gifte sig i lördags fick åttaåringen frågan om att hålla brudens bukett under vigselakten. Stort! För mamma i alla fall. Åttaåringen tog det med ro…

Här sitter hon och väntar framme i podiet med blicken på brudparet, bredvid brudgummens dotter som har läst bibeltext.

Ett peppande sms i rättan tid. Som vänder känslan inför uppdraget. Som kanske avgör hela saken. Ensam är inte stark.

Samtalet där man får spegla allt snurrigt och höra att det kanske snurrar för andra också. Ensam är inte stark.

En uppmuntran i förbifarten; att tillfället då orden inte infann sig och uttrycket blev vagt, för någon var på pricken och något som behövde sägas. Ensam är inte stark.

Min bild och färdiga uppfattning som visar sig inte vara facit på något sätt. Något egenproducerat kunde såklart bli bättre. Ensam är inte stark.

Energin från andra som vill samma sak. Ensam är inte stark.

Maken som överraskar och skämmer bort. Ensam är inte stark.

GLAD!

…med tanke på sömnbristen fanns det väl vissa farhågor.

 Härligt med att få leda lovsång idag. J som ramlade in på trummor alldeles i sista stund. S´s fina nya låt som blev så bra. Ett par rättså uppmuntrande samtal efteråt på fikat. Immanuel&Co hade blivit bra – härligt, det behövde vi! Åt lunch ute med barnen som vi inte träffat på ett helt dygn… Köpte med godis hem och slängde oss i sängen allihopa med film och godis. Småplock på kvällen…K var en stund hos favaorit-C som blivit granne nästan. Och såg ett märkligt teaterstycke ikväll på SVT med karaktären Filippa Bark som berörde. Skönt sensommarväder. Pirriga snart-skol-barn. Så… känslan i kväll är väl att det blev en bra dag.

Så varmt och härligt sommarväder det var idag. Jag tog tillfället i akt och utnyttjade min fria arbetstid och stundtals kontorsfria tillvaro… Svårt att hitta bättre platser att tänka på… Maken har agerat paparazzi-fotograf…