Musikglädje
I söndags hade vännen Edvin dragit ihop värsta bandet till vår gudstjänst… Dubbla trummisar, dubbla klaviaturer, dubbla gitarrer… Man kan ju bli lycklig för mindre… Inte riktigt samma standard på söndag men förutom mina gitarrister har nu hjälten Jan lovat vara med, som spelar typ allt… Så nu är snart kompet på plats…
Yes we can
Två uttryck/slogans har följt mig den här veckan… Det ena inte så överrskande från Obama… ”Yes we can”… Vi kan ju inte allt, men det är kraftfullt när gråtande amerikanskor ljudar med i den suggestiva lilla satsen… Känns som om det viktigaste ordet där är ”vi”…vilken kraft att få känna tillhörighet och runga i med Yes we can!
Det andra är från Friskis som vill att alla ska le när de tänker på träning… Tänk om alla instanser i min vardag jobbade med det målet… Mina barn ”Mamma ska le när hon tänker på att få iväg oss till dagis/skola”. ICA Maxi ”Våra kunder ska le när de tänker på att stå i kö vid våra kassor”. Dagis: ”Föräldrarna ska le när de tänker på dagislämning”. Kyrkan: ”Alla ska le när de tänker på att komma och städa”. Vägverket: ”Bilisterna ska le när de tänker på Ringvägen i rusningstrafik”. Jag själv: ”Barnen ska le när de tänker på att träffa mamma efter en dag på skola/fritids/dagis”. En kraftfull liten drivkraft faktiskt.
Gräva guld
En av mina läsare 🙂 har klagat på den senaste veckans tystnad här på bloggen. Har förklarat det lite på skoj med att ”jag får ju bara skriva positiva saker”… Sanningen är väl att jag inte haft tid, lust och ork; hoppsan. Nu sitter jag här i ottan och börjar leta i känslan; om den rätta bloggkänslan kan infinna sig. Läget är mörk novembermorgon, det ösregnar ute och jag har legat sömnlös sedan kvart i tre… Och därför jobbat sedan fem… hmmm… men följande saker pockar på när jag börjar gräva i mitt inre och i min närmsta omgivning…
Ja, regnet smattrar rättså hemtrevligt, mörkret låter stearinljusen komma till sin rätt, barnen snusar underbart o sött i sina sängar och maken är hemma och ljuden från duschen som strilar vittnar om att här finns fler än jag hemma. Det är fredag så det innebär varm oboy till frukost, kanske kommer hjälpa upp barnen ur sängen. Har fått gjort mycket under min sömnlösa morgon, så kanske kan jag blunda en timme på förmiddagen. Stundande lunch med fina vännen L. Och så ÄNTLIGEN klassfesten på söndag, blir kanon!
Fokus framåt
Om man ska hålla näsan över vattenytan, denna lågtrycksstinna november behöver man ha näsan vänd mot julen… Så jag drar till Tomtebyn igen; denna gång med andra dottern… och glor runt bland egenhändigt tagna juliga foton…
Håll till godo!
Människor som ni…
…heter ett fantastiskt band som ikväll hade SLÄPPFEST för sin nya skiva ”Hur det känns” i Immanuelskyrkan i Malmö. De gör fantatsisk musik med kluriga texter och allt är bara så svängigt, kreativt och underbart, så man blir faktiskt… lycklig! Jojomän. De säljer nu sin skiva för 60 kr, ingen förstår priset för den är laddad med 9 låtar och har årets skivomslag. Vi råkar känna folket i bandet, så man blir ju bara så otroligt stolt och glad!
Jättemysigt tioårsjubileumsdygn…
Svårt att beställa i förväg att något ska bli jättemysigt… Men vårt lilla firande blev verkligen så jättebonusmysigt…
Vi hämtade barn på dagis o köpte med oss tårta till svärisarna som skulle passa barnen under vår bortavistelse.
Sedan tog vi en liten snabb shoppingtur, åkte hem o duschade, packade ner en tandborste och for sedan förbi svärisarna igen eftersom vi glömt E´s livsviktiga gosehund…
Vi hade bestämt oss för att äta i Malmö för vi var rättså hungriga vid det laget och vi åt gott och hade viktiga samtal…
Sedan åkte vi över till Köpenhamn som ju på ett sätt är vardagsmat för en Malmöbo, men vi är ALDRIG där så det kändes ganska exotiskt. Med kartan i hand letade vi upp hotellet, och hann se Köpenhamn by night på vägen.
Hotellet visade sig vara otroligt vackert och trevligt, långt över förväntan, med det lilla extra i detaljerna samt terass på rummet med utsikt över takåsarna…
När man bor på hotell ganska sällan brukar man se fram emot frukostbuffén men ganska ofta tycker jag att det inte är så märkvärdigt när man väl sitter där. Men i just den här sanslöst vackra matsalen var frukosten HELT FANTASTISK. Och samtalen infann sig IGEN och det var som att sjunka ner i ett hav av tid, en bubbla bara för oss två.
Sedan tillbringade vi resten av förmiddagen och en bit in på eftermiddagen på Ströget, bland hattar&mössor till Tomas, märkeskläder för barn, mm mm och en stund i domkyrkan.
Den är ju helt otroligt vacker! Dessutom brukar de nog ha schyssta arrangemang där, verkar det som och då blir man ju glad…
Väl hemma är jag full av vackra saker på näthinnan, många långa samtal och en hel del annat…
Tioårsjubileum idag
Idag har T och jag varit gifta i 10 år! Vi vaknade i morse starx efter halv sju av att klockradion spelade brudmarsch. T blev lite förvånad när han efter tredje försöket att snooza forfarande inte fått tyst på radion. När ngt dunsade till mot vårt fönster flög T upp och konsaterade ”Det är folk här”. (Och det var deras medhavda CD-spelare som spelat ”Here comes the bride”). När vi hade öppnat fönstret började de sjunga o spela gitarr “Vilken vän jag fann”. (Tomas/Ea istället för Jesus) De hade frukost med sig. Och marshall och ett staffli med en skylt på med våra namn och guldhjärtan och jag vet inte allt… Eva hade varit uppe och bakat frallor. Jag hann yrvaket inte fatta så mycket men satt sedan och åt ur frukostkorgen, och bara lät allt sjunka in… I korgen fanns, förutom nybakta bröd, jordgubbar o vispgrädde, nymalt kaffe, räkost, ovanliga o lyxiga marmelader, the; ”lust o fägring”, extra fin yoghurt, lyxigaste apelsinjosen, hjärtformade frukostflingor mm mm… Så mycket kärlek så tidigt! Härligt. Tack till Michelle, Kristian, Minna och Eva. Vad rara ni är. Jag är helt matt!
De är h.e.m.m.a!!!!!!!!!!!!!!!!!
Yippey!