Förnöjsamhet…
Det sägs så mycket…”att ha något att se fram emot”, som ett bärande hopp, som något som ska ge energi och uthållighet.
”Man får leva på hoppet”. Vi behöver morötter för att orka, och drivs framåt av väntande ledighet.
Kan bli trött på det för egen del. Tänker att vi borde bli bättre på att ”fira av”, sådant som ligger bakom och sådant vi uppnått, istället för att vara där innan det hänt. Och se vad vi har istället för att sträva mot det vi inte har. ”Om bara…” driver oss ibland i högre grad än ”Eftersom…”
Tänker på Bibelns ord om att ge vidare gratis, det vi fått gratis. Att ge i tacksamhet över det vi har. Att njuta det läge i livet vi är i just nu. Att se ljusglimtarna och fånga dem och vänta en stund vid dem, hellre än att jaga vidare tills det händer.
Vad är det egentligen jag behöver? Mer av… vadå?
Hörde av en god vän om en undersökning i USA där man fick frågan om man var rik. Ingen var det. Och alla ansåg sig behöva ungefär dubbelt så mycket som man hade nu, för att vara nöjd. Oavsett på vilken nivå man var. Tänker att det kanske gäller på fler områden än pengar.
Också när man tittar på sina egna prestationer är det så mycket lättare att sucka över de vita fläckarna av ”ogjort”, eller ”inte tillräckligt bra”, än att vara nöjd över det dagen gav och det man uppnådde.
Den här novembertiden vill jag vara nöjd med den jag är, i tacksamhet över det jag har, se det som finns runt mig och fira vid dagens slut det som jag uppnådde.
Tid att landa
Andra lördagen i rad som vi alla är hemma mest hela dagen. Efter ovanligt mycket helgjobb för båda, långa rader kalas för barnen och resor hit och dit går vi nu in för landning och tar höstlov. Fullt av aktivitet på sitt sätt, men ändå i ett stilla varande för oss vuxna mitt i allt. Vi behöver det. Barnen behöver det. Mycket irritationer på slutet. Plus logistiknötar att knäcka. Plus relationsfnurror både här och där. Plus ett oändligt antal bokade kvällar. Plus ett njurstensanfall för maken. Plus jag vet inte allt. Nu blir det läger för ett barn. Dagaktiviteter för ett annat. Lite barnvaktande i helgen. Mindre jobb. Bröllopsdag. Tid. Sovmorgnar. Fix med barnens rum. Hösta färdigt i trädgården där det fortfarande blommar. Bara Han och jag när barnen är borta. Kanske någon långutflykt. Kan vara rätt välgörande att lämna stan även när det bara är för några timmar. Mest av alt bara vila och gemenskap. Obruten tid.
En undangömd dag
Lyckas sällan bli ledig min lilla ledighetsbubbla på torsdagar som tanken är, men sitter idag i en undangömd bubbla som är rätt skön. Dimman ligger tät utanför fönstret och STING hjälper mig till höststämning. Sitter så bakom ljusa gardiner och knåpar på lite administration…. Det är tyst, och tiden står lite stilla. Ganska behagligt ändå.
Ett djupt andetag…
Som ett djupt andetag i Guds famn, och inledning till vila är helgens helgmålsbön från vår kyrkfoajé, med Malin!
Dagsform
Trött och lite långsam idag… Men go känsla i magen. Värt mycket!
Jobbar uppkrupen i soffan och betar av sak efter sak. Njuter av tystnaden och däremellan avlägset mummel från vinden där Maken har sin arbetsplats idag.
Höstsol ute, förväntan inför kvällens möte och så några efterhängsna grejer som ska ur världen idag.
Ljusglimtar
Sånt som ”GoodMonday” – när jag och Maken tittar varandra i ögonen över en kopp te på måndagskvällar.
Sånt som ”Tisdagsmejl” – fina vännens och mina ”veckorapporter” av skiftande längd om tisdagarna…
”Torsdagsluft”…den lilla förmiddagen, tänkt att vara ledig.
”Fredagsmys”, när vi och halva Sverige samtidigt äter Tacos… Bästa soffhänget, ever!
Ja och vad är bättre än en lång lördagsfrukost…och söndagskvällsmys… Och tisdagsmorgon i tystnad på kontoret när en ny vecka inleds… Eller kaffet en måndagsförmiddag.
Ljusglimtar!
To do
Så här års kan man ju drunkna i nya föresatser och tekniker för att formulera den optimala to do-listan, de optimala rutinerna för maximal kontroll osv. Tycker inte egentligen att problemet är att göra bra listor, men däremot att sedan bocka av dem… 🙂
Min alldeles egna metod, som jag införde under de sista viktiga veckorna FÖRE semestern, tycker jag är rätt intressant ändå och ska användas på tisdagsmorgnar ( i jobbet) och söndagskvällar (privat):
1. Vad jag måste
2. Vad jag borde
3. Vad jag skulle tjäna på
4. Vad jag ska unna mig
Om man bara ”släcker bränder” hela tiden blir kvalitéen dålig och lusten uteblir till slut. Ändå är det så lätt att hamna där eftersom deadlines-en är många och bråda. Men i stridens hetta är det också lätt att till slut tro att allt är deadlines, eller måsten. Rätt lite är faktiskt måsten.
Kan man få gjort mycket redan på stadiet ”jag skulle tjäna på att…”, dvs göra saker onödigt tidigt, för att underlätta för sig själv längre fram, blir måstena färre, livet mindre stressigt och slutresultatet bättre.
Hurtigt men vist!
Stilla
Första regniga dagen vi har… Vi lyckades ju pricka in dagar norröver då skyfallen föll i här i söder.
Tysnaden och friden har sänkt sig över vårt hus. Sjuåringen skriver på en bok. Tioåringen har för en gångs skull tillbringat dagen själv på sitt rum. Mannen gör något ärende. Ingen ute-stress. Bara lugnt och slött och tyst!
Eftervärme!
Vaknat först av alla.
Lite ny erfarenhet att firat midsommarafton hemma.
Inte så upptrissade förväntingar. Bara fina vänner och fina barn, sill och jordgubstårta.
Vaknar först av alla morgonen efter och direkt infinner sig den där speciella känslan att det var så gott alltsammans.
Och att idag är en dag helt utan åthävor. Att man får lulla runt i spåren av gårdagen och låt tiden ha sin gång.
Så otroligt glad för människor som kommit i min väg. För ett bra tag sedan och lite mer nyss. Men som alla är med och skriver historia. Min historia.
Så… medans sommarvädret fortsätter traditionsenligt att ligga under tjugo grader är det varmt och skönt i själen i eftervärmen av gårdagen.