Lyckliga bloggen

…idag med mannen som tog semester och for dit näsan pekade med mig. Vi hamnade bl a i Skanör… Vackert, folktomt och god, vacker lunch på Skanörs Gästis. Fin dag!

Dagen är räddad… Om nu det behövdes…
Att vakna tidigt ännu en solig dag och få den första timmen för mig själv. T o m en morgontrött person som jag tycker att det tusenfalt slår att ligga kvar i sängen.
Det är så stilla att man hör en dörr som slår igen långt borta och en massa fågelsång både nära och långt borta. Öronen liksom helt byter frekvens och får ro att leta allt längre bort i ljudbilden.
Snart redo att möta dagen.

Ja, vad säger man…? Vilken vår, kanske t ex… När man kan stå ute på trappen vid tio på kvällen och njuta av värmen och fågelsången… Då är den långa och kalla vintern glömd för längesedan… Duger som metafor!
Eller när man får spontanluncha med fina vännen i solen och prata allvarligheter…
Eller när man får lära sig av andra. Dagligen.
Eller när man får ha fingrarna i jorden.
Då är det gott att leva!

Har haft en hittills ganska vanlig onsdag. Så där vanlig att man går från grej till grej, utan att vare sig förundras eller precis notera något om sin tillvaro. Och så kunde det förbli och inte göra livet vare sig rikare eller minnesvärt. De flesta dagar, får man tillägga är väl precis sådana…

När man tänker närmare på saken… så har min arbetsdag i stort sett innehållit tre saker.

Medarbetarmöte hela förmiddagen. Inleddes med andakt för hela staben där förutom pastorer också ingår cafétjejer och praktikanttjejer…
En av dem ledde oss så fint i lovsång och en annan gav några tankar som bränsle. Konstigt nästan hur enkla ord och sångstrofer fick dagen att anta nya konturer och liv.

Lunch hos vänner. Nyfödd bebis. Vacker utsikt. God mat. Vilken lyx.

Kaffe och planering omringat av livssamtal med fantastisk kollega. Bränsle igen åt livet, tjänsten, föräldraskapet.

Ja, och så utanpå detta; en familj att vakna med. En liten sjuåring att titta på bredvid sig i sängen. Hälsa. Hus&hem. En make att vänta hem imorgon. Sammanhang. Historia.

Sånt som kan gå en onoterat obemärkt förbi. Eller ge djup tacksamhet över att få finnas.

Idag lyser solen och ger värme, när det inte haglar, snöar eller regnar… Snacka om aprilväder.
Jag har haft två fina fikan och ikväll väntar Thairesturang med T och tioåringen.
Sjuåringen ska få följa med A och sova över.
Pärlhyacinter och ranunklar fick följa med hem. Fredagslyx!
Det gror i alla pytsar och krukor och mjölkkartonger.
Imorgon bjuds det sovmorgon.
Värmen och våren verkar vara på väg.

Nice, på det hela taget.

Vårmånad, födelsedagsmånad, såmånad, solmånad, sitta ute-månad… Nice!

Visst… barnen skulle väckas, födas, couchas, peppas, skjutsas… Visst … T är ute på vägarna sedan okristligt tidig timma… Visst… det är en arbetssam vecka framför. Visst… det ska skjutsas hit och dit med sportlovsaktiviteter, vi måste få till kvällsmat, disken svämmar över alla bredder…

Men ute slåss senvintersolen med snöflingorna och verkar vinna. Fåglarna kvittar, kacklar och sjunger. Här inne råder tystnad. Tankarna får fara, komma och flyga, ibland bränna till och fastna på papper. Dagen är vigd åt tankar, formuleringar och skrivande. Kaffet ryker och klockan tickar.

Den här dagen är MIN!

Att vakna av sig själv (nåväl… av barnen) en lördagsmorgon när solen skiner och veta att det finns utrymme för en långsam kopp kaffe, för plikter och för samvaro… det är livskvalitet på hög nivå för mig. Att kunna säga till varandra; hur ska vi lägga upp den här dagen…? Även om det finns sådant som måste göras, och dagen alltid är kortare än man tror så finns det ändå en frid inbygd som är så välgörande. Barnen som får dra igång med precis vad de vill, kvittrande, kreativa, oklädda, tidlösa… Att få förlora sig i något som faller en in…

Älskar sådana dagar!

Nioåringen ser man inte mycket av på ett jullov. Men den här veckan verkar hon i alla fall mest vara med kompisar här hemma. Nice!