TisdagsTankar

När jag pratade de första gångerna med den person som kom att bli min man; var ett av de bestående intrycken att han sa återkommande ”Det tror jag inte alls”. Något slags intelligent mothugg. Välbehövligt. Ibland är vi så nervösa när någon säger emot och när våra formuleringar ifrågasätts. Har några som skärper mina tankar och tvingar fram mer exakta formuleringar. Ibland blir de nästan till inre röster som skärper mina tankar även när personerna inte är involverade.
Tankar behöver hållas igång…

Fina 8-åringen servar febrig mamma

20120421-164523.jpg

Kommatecken

Torsdag förmiddag. Min alldeles egna lilla parentes i vardag och jobb. Där man mitt i en mening, mitt i listorna, mitt i allt, bara sätter ett kommatecken och går in i sitt egna. Idag pyssla med plantor, träna, dricka kaffe i solen och låta tankarna komma och gå…! Sedan nytt kommatecken om en stund och så fortsätter allt efter denna sköna lilla bisats.
Om det nu är så att livet består av huvud- och bisatser. Tror inte det egentligen. Men kanske ändå ett sätt för mig att värna den här dyrbara stunden.

TisdagsTankar

Vardagslyx, det uppskattar man när man varit utan den. Att få vakna en tisdag och få starta upp en ny arbetsvecka på precis det sättet som man brukar, önskar, är van vid och mår bra av. Som skapar de förutsättnignar jag behöver för att fungera en kommande intensiv period. Lämna friska barn i skolan. Se solen lysa. Inte åka till akuten. Få småprata med varma, uppskattande kollegor om det som varit och det som kommer. Dricka en massa kaffe. Städa mejlboxen. Och göra de nödvändiga listorna. Jag måste. Jag borde. Jag skulle tjäna på. Jag ska unna mig. Upptäcka att där finns en och annan lucka för de långa linjerna som måste målas. Väntande mysig lunchbokning. Och fortfarande solsken. Och ingen som ringt från skolan när det redan gått två och en halv timme av dagen. Hälsan, skör och osjälvklar verkar vara med oss en dag till. Stundande kreativt möte ikväll. Förälskad i Mannen som känns förunderligt nära trots fem mil bort. Äntligen fick jag min tisdag!

20120417-113126.jpg

Plantera om tomater

20120416-132052.jpg

20120416-132140.jpg

20120416-132148.jpg

Måndagskoppkaffe

Inte alla förunnat. Inte mig förunnat på ett tag. Men IDAG.
Så otroligt efterlängtad måndagsfrid. Nu ska jag bli mig själv igen efter kaosdagar. Och vända näsan mot morgonsolen. Ljuvliga vår. Ljuvliga måndag. Ljuvliga morgon. Ljuvliga liv.

20120416-084914.jpg

LyxLördag

Äntligen! Solen, tiden, värmen, hälsan, lusten. Idag sammanföll det och mycket blev gjort under stor njutning! Många koppar kaffe, grillen i högform…

20120414-214654.jpg

20120414-214805.jpg

20120414-214711.jpg

Luktärter! @odlingsåret2012

Sår förutom egenodlade okända sorter, och en köpt mix följande:

 
 

Good Friday, Good Monday, Good Easter…

Långfredag säger vi i Sverige; med hänsyftning på Jesus som led denna dag. På engelska heter den GoodFriday; Bra-ig fredag 🙂 vilket det ju i sanning är! Hemma hos oss har vi GoodMonday varje måndag… Av betydligt ytligare orsak; ledig dag för mig och i största möjligaste mån obokad kväll för oss båda… En kvall att mötas på helt enkelt innan den nya intensva veckan tar fart igen. Igår, på annandag påsk var den dock fylld av folk, bra det också. Liksom hela påsken för övrigt… Bra, bra! Går här i eftervärmen och börjar så smått komma ikapp med disken och en del mystiska andra kvarlämningar; mest ett efterhängset rosa ”trassel” från påskpyntsövningarna på påskafton…

Så…idag, första dagen efter högtiden… inte en måndag men ändå… med studiedagslediga barn och bortrest make… försöker jag återvända till vardagen så smått även om det blir en något annorlunda tisdag detta.

Nu börjar resten av våren. Påsken låg där, på något sätt i kurvan, där vägen svänger av mot sommaren. Ny utsikt, en del som rycker närmare, lite nytt perspektiv, lite att lämna bakom den krök vi just passerat. Blir nog bra det…

Ljusare tider

Äntligen!

Lillan verkar vara tillbaka. Efter en hel vecka hemma från skolan, och en penicillinkur som fick henne att må sämre än innan har vi nästan börjat misströsta. Något mer uppgivet och hängigt barn har man fått leta efter.

Idag hämtade T henne i skolan och det kom hem en svagt positiv unge som sedan for på ridning.

Väl hemma därifrån var hon sig lik igen. Och hade galopperat för nästan första gången, ridit ut för första gången och tränsat själv för första gången.

Griper sig nu an berg av läxor och ger energi istället för att totaldränera sin omgivning.

Skönt!