Lyckliga bloggen

Nu skiner solen traditionsenligt 30 mars… Båda barnen har kommit hem från skola och lekdate och vi har ätit prinsesstårta med T som tog kafferast. Godaste prinsesstårtan!

Några fina presenter från i morse:

Från åttaåringen…

Från femåringen…

Och från älsklingen T

Min egen… Morgonen blev lycklig… blev väckt (på riktigt faktiskt) med presenter och kaffe och tjattrande barn och mindre tjattrande make… Fick en tunika/klänning, ett långt silverhalsband, och så örhängen+halsband-jättefint alltsammans… Gött att vara 39, ingen ungdom längre… OK att vara vuxen, behöver inte verka ung… Och så långt man kommit ändå… med anlagd trädgård, skolbarn (närapå), tioårig bröllopsdag bakom sig, en gudstjänst som lockar 220 istället för 40… Och det bästa lär ligga framför. Nu då man kan använda vad man lärt sig, men fortfarande klarar sig utan läsglasögon (några månader till 😉 ) och hörapparat… Livet är gott!

Bra vecka, men arbetssam på sina sätt. Bra helg, med faktiskt en stunds sol. Nu är penséerna utplacerade… Det blev i princip ALLA färger eftersom barnen fick vara med och välja. Nu ska vi hälsa på några vänner…

Den stora lärdomen av att nästan bränna ut sig för några år sedan var att den stora livskonsten är att gå i och ur saker…att inte bara vara i, allting, hela tiden… Adrenalinnivån tar död på en till slut… Ett livslångt lärande kan man lugnt säga, men jag har försökt gå ur sedan i söndags eftermiddag. Är rätt loj i kroppen men tankarna är många. en del av det är ju något väldigt gott… men jag ska försöka ta några nollställda timmar till nu på förmiddagen innan det är dags att gå in i veckans alla stora och små saker. Ska gå bort och kuta en stund på Friskis…också bra för att få saker ur sitt system… Ikväll kommer T hem, yippey! Och just nu skiner solen fastän det var snöstorm för en timme sedan… Skönt! Väntar fortfarande på att ledig tid ska sammanfalla med varm sol så att jag kan plantera årets penséer…har inte riktigt fått till det än…

Övertrött och överlycklig som man blir av jättemycket lovsång och sköna musiker… Nu ligger familjen i soffan ochh tittar på Bolibompa… På tiden med lite närkontakt med barnen. Har inte pratat med dem sedan i fredags morse…

Idag tog jag och maken bilen ner på sta´n för att äta thaimat vid Möllan, som vanligt då vi har chansen att äta tillsammans. Vägen dit är inte särskilt vacker, den mesta av vägen åker vi på två av Malmös tråkigaste gator; Sallerupsvägen och Nobelvägen… Det som var läckert var att medan vi for fram i bilen så fick jag syn på tre vackra bilder; var för sig ett eget litet universum, där det pågick något helt annat. Den första var tre personer; jag tror en pappa och två mindre barn som mitt på trottoaren stod och pekade och tittade upp mot himlen. Mitt på den trafikerade fula gatan hade någon av dem upptäckt något ovanligt, spännande, vackert eller så och den vuxne tog sig tid att stanna kvar där för någon minuts upplevelse. På andra sidan gatan tittade jag in på gravplatsen, där en gammal gammal gumma i huckle satt på huk vid en grav, alldeles ute vid vägen var den placerad, men hon verkade helt försjunken i sin värld. När vi närmade oss lunchstället gick det en tjej på trottaren som log så brett så att det såg lite märkligt ut tills man insåg att hon var i sitt eget universum och att någonstans längre bort på gatan bakom oss fanns någon som mötte det leendet…

Är hemma idag och jobbar… behöver lyssna på jättemycket musik, så det blir väl rättså odrägligt på kontoret för de andra. Skönt också med stillheten härhemma. Det blir en intensiv helg då jag ska få sjunga lovsång med Bo Järpehag, en i mitt tycke gigant på området… Och ändå helt och hållet en bland oss andra i alla sin ödmjukhet. Ska bli en förmån och jag laddar med nyfikenhet och rätt mycket Järpehag-lovsång 🙂

Tredje solskensdagen i rad, blir nog en stund ute med lurar i öronen… På söndag leder jag lovsång själv på gudstjänst, ska försöka sträcka mig förbi de två konferensdagar som ligger framför och även leva i söndagen… Inte helt enkelt. Men man är ju kvinna…

Igår bestämde jag mig annars för att sluta blogga… Kände att experimentet inte behövde fortgå, och ville inte hamna i fällan att mitt liv fanns på bloggen… Den patetiska fällan lurar ständigt i bakgrunden.

Men min man påminde mig om att bloggen är för min egen skull, och att han skulle sakna den, så jag struntar väl i känslan av skräck över att en och annan läser och fortsätter mitt hobbyprojekt. Nu och då i alla fall.

Igår var det nog första vårdagen ändå. Så där att man var tvungen att byta till väst istället för jacka och ta fram kubb och kratta i trädgården… Idag blir det nog en kopp kaffe på bänken i solen… Allt verkar leva i trädgården – allt har fått knoppar. T o m sticklingarna från vår gamla gamla klätterhortensia som vi bara körde ner i en kruka… De håller på att få blad och blomknoppar nu… Så enkelt var det! Man ska inte läsa för mycket i trädgårdböcker faktiskt, om jord och djup och när och hur och varför… Naturen är betydligt mer härdig än vi tror och är ju skapad för överlevnad…

Maken jobbar också hemma idag, på vinden har han sitt revir. Dörren står dock öppen så jag hör honom prata absoluta obegripligheter…

I tisdags köpte vi MelodifestivalCD´n. En liten belöning till barnen som blev tvungna att hänga med mig på jobb en stund på kvällen. Så nu har vi lyssnat oss igenom 32 låtar till och från skolan under några dagar… Vi är samfällt överens om att bäst låtar är: den som vann, Agnes, Emilia, EMD, Maja, Killing me tenderly… Och barnen håller såklart på Molly och Amy diamond. Sämst tycker vi om Thorleifs, BWO, eller förresten, det hör ju inte hemma på den här bloggen… (annars hade man kunnat fortsätta en stund på ämnet BWO)…

Tillbaka till Järpehag…