Wordfeud
Appflugan Alfapet roar jag mig med på lediga stunder efter tjat från maken som hittat det under sjukveckan häromsistens.
Imorse lyckades jag lägga ”nischa” på både dubbel- och trippel ordpoäng. Det bleb NITTIO poäng…!
Är ingen jättevinnarskalle men ändå…!
Bra idag…
Maken är sjuk sedan en vecka, det blir liksom inte bra. Men fina han åkte och handlade med orden ”nu har du fått kämpa hela veckan…”
Lämnade ledsen åttaåring på Fritids men hämtade glad. Hejja Emily som haft dans med dem hela veckan!
Sådär väder, men det gick att vara ute och skörda frön, skörda tomater och plocka in ett fång blommor.
Trög vecka, men likväl; skön fredag!
Barn är människor
Barn är människor. Inte blivande människor, inte sämre människor, inte nästan människor, utan faktiskt helt enkelt människor.
Människor förtjänar att bli lyssnade på. Att bli behandlade med respekt. Att inte få uttalanden om sin personlighet, eller sina förehavanden på ett generande sätt inför andra. Att inte få råd och rön om hur man borde va, från alla möjliga människor.
Människor förtjänar att tas på allvar. Att andra tar känslor, dagsformer, sorger och glädjeämnen på allvar.
Människor förtjänar uppmärksamhet. Förtjänar glada tillrop när man dyker upp. Att inte bli skrattade åt.
Japp. Det var nog bara det.
Paradoxer
Alltid nära
jag vill söka Dig
Alltid nära
Du har funnit mig
Allt är nåd
Du vill ha mitt allt
Villkorslös kärlek, totalt utgivande
Ger oss budet att älska med all vår kraft
Du vill plantera oss vid vatten, där vi får bära frukt i sinom tid
Du vill beskära det som inte bär frukt så att vi bär mer frukt
Du älskar oss med ett fadershjärta och ett modershjärta
Du håller hela universum i Dina händer
Alltid nära
Jag vill söka Dig
Alltid nära
Du har funnit mig
To do
Så här års kan man ju drunkna i nya föresatser och tekniker för att formulera den optimala to do-listan, de optimala rutinerna för maximal kontroll osv. Tycker inte egentligen att problemet är att göra bra listor, men däremot att sedan bocka av dem… 🙂
Min alldeles egna metod, som jag införde under de sista viktiga veckorna FÖRE semestern, tycker jag är rätt intressant ändå och ska användas på tisdagsmorgnar ( i jobbet) och söndagskvällar (privat):
1. Vad jag måste
2. Vad jag borde
3. Vad jag skulle tjäna på
4. Vad jag ska unna mig
Om man bara ”släcker bränder” hela tiden blir kvalitéen dålig och lusten uteblir till slut. Ändå är det så lätt att hamna där eftersom deadlines-en är många och bråda. Men i stridens hetta är det också lätt att till slut tro att allt är deadlines, eller måsten. Rätt lite är faktiskt måsten.
Kan man få gjort mycket redan på stadiet ”jag skulle tjäna på att…”, dvs göra saker onödigt tidigt, för att underlätta för sig själv längre fram, blir måstena färre, livet mindre stressigt och slutresultatet bättre.
Hurtigt men vist!
Att möta idioter, fast tvärtom
Min man säger ibland att när man tycker sig möta den andra idioten på samma dag bör man stanna upp och reflektera över sig själv.
Idag på morgonen mötte jag på bara en kvart två så vänliga människor att värmen från dem räckte en lång stund.
Först i konsumkön erbjöd en gammal dam mig att gå före eftersom jag bara hade två varor. Hon hade nog ungefär sju… Jag log och sa att jag inte hade bråttom. Nähä, inte bråttom nä, skrockade hon.
Sedan satte jag mig i bilen och en farbror på cykel som jag halvt om halvt släppte fram tecknade något obegripligt.
När jag såg oförstående ut sa han så högt han kunde: Vilken fin bil!! Verkligen fin!!
(Min nya Fabia. Som faktiskt är väldigt fin! Men ändå…)
Får se hur länge mitt leende räcker. Hinner nog spilla över på någon.
Och så gick den första dagen
Jo, vi kom iväg imorse. Barnen levererade i makligt tempo.
Fick ett så fint mejl som jag läste först slarvigt i telefonen, precis på väg ut genom dörren, men senare noggrannare i tystnaden där jag valt att tillbringa min förmiddag. (Måste svara!)
Har sedan försökt söka i mina källor under dagen för att hitta min plats på jorden. Hittade delvis fram i alla fall, men ser fram emot att fortsätta sökandet…
Mäktigt ändå att sitta med det blanka blad som ett nytt arbetsår på så många vis är. Visst, konturer finns det. Till viss del på mer sätt än vad man önskar. Men ändå… den där nya chansen. Att göra det som man vill. Att se över hur, när, var, med vilket fokus, i vilken ordning… Och det är nu, några skälvande dyrbara dagar man har den känslan av MÖJLIGHETER innan alla göromål lägger sig som ett stort lass sten över alla föresatser. Att byta fokus mellan en dag till en annan går ju såklart också. Men inte lika lätt. Och känslan är inte lika magisk.
Så…. nu ska de här fina dagarna tas om hand med vördnad!
Premiär idag!!
Mitt äppelträd Transparent Blanche som jag fick i födelsedagspresent ifjol fick så vacker premiärfrukt i år.
Idag vågade jag inte vänta längre, har hållit andan i en vecka, vill helst inte ha fallfrukt, eftersom det är utmärkta mosäpplen och så dyrbara i all sin begränsning.
Så idag; utrustad med passérvagga och allt, kokte jag äppelmos för första gången i mitt liv, på alldeles egen hand. Såååå gott!
I princip tar man äpplen, halva vikten socker och så lika många dl vatten som kg äpplen.
Tog också askorbinsyra (för färgen) och natriumbensoat (för hållbarheten). Nätet är fullt av recept!
Gör nog mer, senare i höst på köpeäpplen, då de svenska kommer i butik. Billigare än köpt mos, men framförallt godare och så vet man vad som stoppats i…
Mina fina äpplen!
Hela skörden!
Inte dåligt för att vara första året ändå…
Färdigt mos!!