Lyckliga bloggen

Idag ska vi till ett av familjens favoritställen; Hovs Hallar. Bedövande vackert och lagom äventyrligt för alla åldrar. Den här gången är familjen F med eftersom det vår KristiHimmelsfärdstradition att göra något med dem.

Har längtat hit större delen av da’n… Hit där friden bor, luften är sval, gräset mjukt, tystnaden råder och lugnet sänker sig…
Nu får jag njuta en stund innan vardagen kräver sitt. Ändå glädjas åt fina samtal och glada möten. Tänka att den här veckan kanske ändå reder sig.
Och så kanske lulla runt en stund och vattna medan tankarna får komma och gå.
Ibland är detta enkla, enkla det allra bästa…

Jobbigt dygn känslomässigt. Men också händelserikt på vardagsvis. Myskväl igår, som blev fyllt av bebisar eftersom vi passade TheTwins. S var ganska ledsen medan H sken som en sol hela kvällen. Tioårningen hade kompis på övernattning, och så småningom blev det också dags för oss vuxna att få sova… Hann med en trädgårdstidning på väg in i dimman…

Vaknade alldeles för tidigt i vanlig ordning, men det har ju sina fördelar. Som att man får starta dagen i tystnad t ex. Hann med lite kaffe och pyssla runt i gryningen i trädgården och sedan ta itu med dagens jobb. Av det tråkigare slaget denna gång. 

Långt och fint frukostsamtal med mannen som vaknat och sedan iväg till kontoret i sällskap av sjuåringen som hjälpte mig förbereda för Barnens gudstjänst och hålla mig sällskap medan jag gjorde 350 utskrifter… Sedan var vi värda att fika i kyrkans café, innan vi stötte ihop med farmor och farfar som vi sedemera skjutsade till Plantagen.

På eftermiddagen har vi hunnit göra ärenden, fixa mat, göra äppelpajer, bjuda finfina vännerna på äppelpajerna, planera utflyktsdag på torsdag, öppna morsdagspresent, och framemot kvällen premiäranvända presenten, lägga barn, slå in paket inför kalas imorgon, jobba lite till, ligga på soffan, mejla en not, fundera på blomstersängarna inför NÄSTA år, läsa en massa bloggar, småprata med mannen, svara på ett mejl… det är ju ingen ände på vad man gör en helt vanlig odramtisk dag…

Och ändå hann jag sitta en stund på bänken, i hörnet av trädgården och be. Och prata strunt.Och gå ut med soporna. Och småprata med tioåringens kompis´föräldrar som kom och hämtade… Vanliga, odramatiska dussindagar är så märkliga. I alla sin enkelhet och vanlighet är de livet.

I bilen på väg hem från skjutsning hade jag på pratpratiga och flamsflamsiga P3, där Hanna som gjorde tv-programet Jakten på lycka, berättade om ett tittarbrev hon fått och som kanske bäst sammanfattade…

Lycka…
Nån att älska
Nåt att göra
Nåt att se fram emot