Badrummet njuter vi fortfarande av…
… trots att det redan är tre veckor sedan det blev klart! Tacksam för vardagslyx!
Ledsen…
…idag. Har hänt mycket bara på ett halvt dygn. Vardagligheter, men ändå… Tur det är påsklov om några timmar, och helg och sol… Vi ska överraska barnen vid skolan och åka och fika i bokskogen. T har varit borta hela veckan och det har varit extragrejer på kvällarna med bl a event i sjuåringen klass. Känns som att vi behöver en stund i skogen!
Känns som att man skulle kunna lägga all tid på barnen just nu. De har så otroligt mycket som snurrar i deras värld och i deras tankar. Barndomen är en tuff tid!
Sol igen !!!
Så annorlunda livet blir… Och idag lyckades jag värna min lilla ledighetsbubbla.
måste.ha.violer
Så det blev en tur till plantshopen och så ner med lite jord i cementfågelbadet som spruckit och inte håller vatten men väl jord och violer…
(Bild snodd från nätet)
Väldigt vanlig vacker vardag
Har haft en hittills ganska vanlig onsdag. Så där vanlig att man går från grej till grej, utan att vare sig förundras eller precis notera något om sin tillvaro. Och så kunde det förbli och inte göra livet vare sig rikare eller minnesvärt. De flesta dagar, får man tillägga är väl precis sådana…
När man tänker närmare på saken… så har min arbetsdag i stort sett innehållit tre saker.
Medarbetarmöte hela förmiddagen. Inleddes med andakt för hela staben där förutom pastorer också ingår cafétjejer och praktikanttjejer…
En av dem ledde oss så fint i lovsång och en annan gav några tankar som bränsle. Konstigt nästan hur enkla ord och sångstrofer fick dagen att anta nya konturer och liv.
Lunch hos vänner. Nyfödd bebis. Vacker utsikt. God mat. Vilken lyx.
Kaffe och planering omringat av livssamtal med fantastisk kollega. Bränsle igen åt livet, tjänsten, föräldraskapet.
Ja, och så utanpå detta; en familj att vakna med. En liten sjuåring att titta på bredvid sig i sängen. Hälsa. Hus&hem. En make att vänta hem imorgon. Sammanhang. Historia.
Sånt som kan gå en onoterat obemärkt förbi. Eller ge djup tacksamhet över att få finnas.
Pay it forward…
På eftermiddagen blev jag rätt irriterad på en inte så jättenära bekant. Tyckte att vederbörande reagerade på ett sätt som inte var ok.
Istället för att säga mitt hjärtas mening till den personen retade jag upp mig på maken som började dammsuga bilen när jag ansåg att tiden var för knapp.
Istället för att säga det till honom blev jag jätteirriterad på tioåringen som råkade välta sjuåringens cykel i en trång passage.
Det däremot lät jag henne veta.
Tioåringen blev då så sur så att hon förutom att gaffla med mig vilket gjorde mig ännu surare, också anklagade sin pappa för något som inte hade alls med saken att göra, vilket han råkade höra och blev lite tjurig på det.
Gissar att den person, vars reaktion jag först av allt blev irriterad på, grundade sin reaktion på något för mig okänt livsöde.
Någon stackare hamnar alltid sist i kedjan; kanske är det så… Kanske ofta ett barn.
Bättre då att skicka något vidare som ger god frukt…
Kan snart summera en härlig dag
Nästan allt blev väldigt bra idag… Mannen kom ner från vinden lagom tills jag började gräva ute i blivande blomstersängarna… Han tog dessutom över finliret efter grävandet, att pilla bort rötter och kratta och kratta och kratta… (Överkurs enligt mig)
Det blev lunch på stan, hämtning av barn, fika i solgasset, mer trädgårdsfix, och nu en stunds ensamhet medans sjuåringen och T är med tioåringen på ridkskola.
Lite lön för mödan och kanske något lite återhämtning.
Nu är ytterligare tre sorters solrosor och tre sorters vallmo direktsådda och planen på var alla plantor ska hamna har skissats vidare på…
SÅ fantastiskt underbart med ködsdörr och fönster öppna överallt, och att kvällssolen fortfarande värmer…