Odlarglädje
Jord under naglarna.
Förvaltarskap.
Skapelseunder.
Produktivitet.
Förundran.
Enkelhet.
Långsamhet.
Längtan.
Stillhet.
Tankar.
Associationer.
Frid.
Återhämtning
Vi hade en fin helg. Särskilt jag och maken. Vi gick här och knegade med ryggont och städning och sådant, men hade genomgående så skönt och mysigt, och det fanns tid för återhämtning. Kom ikapp med samtal och reflekterande också, även om man ju egentligen aldrig kan få nog. Så…ibland är det rätt att inte delta i allt man skulle kunna delta i, hur bra det än är. Av ren överlevnadsinstinkt.
Nu väntar intensiv vecka. Men solen skiner och jag känner mig inte utschasad. Och enda sättet att äta upp en elefant är att börja med en tugga. Och allt det där…
Och för att allt inte ska vara trälig vardag; först lite pelargonpyssel.
Underbara underbara lördag
Ett av livets höjdpunkter är utan tvekan långsamma lördagsmorgnar. Jag och T hamnade vid köksbordet, med varsin kopp kaffe och vips var klockan halv tolv. Barnen tittade ner någon gång för att hämta tejp och dricka ett glas mjölk. Och vi hann landa i varandras liv och bygga vårt gemensamma. Så klok han är också, min man. Min absoluta själsfrände och livskamrat.
Livgivande samtal
Hade en tisdag som såg fulltecknad ut i almanackan. Gillar egentligen inte att dra igång en ny arbetsvecka på det sättet. Vill starta själv, skaffa mig koll, få klart to do-listor, och veta vad som kommer först. Veta vad jag själv tänker innan man dränks i anrop.
Nu var den här tisdagen inte sådan utan fyra samtal och planeringsmöten i rad väntade. Där min roll antingen var att mentora eller att få fram ett resultat.
Vad överraskad man kan bli av hur samtal eller planering av riktiga saker kan bli livgivande och nästan livsförvandlande. Där man själv blir mentorad och uppbyggd och uppmuntrad, där ett planeringsmöte blir till tillbedjan.
Så kan livet vara. Tacksam.
Malmö-guld
Igår vann vi Allsvenskan-guld. Säger ”vi” med något ödmjuk stämma eftersom jag inte precis följt fotbollssäsongen.
Igår under alla intervjuer med alla möjliga i och kring laget var det slående…
Vi har just vunnit men står ändå samlat med en rynka mellan ögonbrynen och svarar objektivt och balanserat på frågan varför vi vann:
”Ja…. det har ju varit ett jämnt spel och vi har tagit ansvar och ….”
Tills de härliga malmöspelarna med dialekt som avslöjar att bakgrunden inte är alltigenom svensk får brista ut i ”Vi har helt enkelt spelat bäst fotboll!”. Blev rörd och glad över att laget ser ut som Malmö, låter som Malmö och är en ära för Malmö. Guld!
Julvarning 2
Idag blev det vid sedvanliga oromantiska veckohandlingen på CoopForum, en julgransmatta, en pappersstjärna till nioåringens fönster, plus en del småtjafs på tema jul. Njutning!
Barn
Pustar ut i soffan efter att ha ägnat halva dagen åt Immanuel&Co; barnens gudstjänst i min kyrka, eller söndagsskola som det hette förr.
Vi var uppe med tuppen och gjorde tre satser trolldeg i alla möjliga färger, eftersom det idag var pysseldags.
Kul att se två nioåringar som idag var hjälpledare och det med glans. Så mkt ledarskap det finns i dem!
Och så dröjer sig värmen kvar efter en liten hand som stacks i min… Sexåringen som dröjde sig kvar och dröjde sig kvar och som hade så mycket att berätta och när vi efter att ha försökt avsluta samtalet (jo…även en söndagsskoletant kan bli övermäktigt sugen på att få i sig lite kyrkkaffe…) ett tag ändå inte lyckades, så sa jag till slut att nu ska du nog se om du kan hitta mamma och pappa, varpå hon höll med, tog mig i handen och drog med mig därifrån… 🙂
Julvarning 1
Nu har vi alldeles för tidigt men också med stor njutning besökt tomteland, handlat datumljus, köpt amaryllis, ätit den första lussebullen, smakat julmust, planerat julmaten, hängt upp granriskrans på dörren… T suckar. Jag njuter.
Gravbesök
Idag var T lite taxi åt sina föräldrar som besökte och smyckade några gravar här på Östra kyrkogården. Vid en av dem anslöt jag och sjuåringen. Där ligger nämligen vår lille pojke Adam som inte fick leva en enda dag efter en alldeles för tidig förlossning i adventstid 1999. Han blev begravd hos T´s mormor och morfar och där ligger numera också T´s morbror begravd. Så där strålade vi samman idag för att tända ljus och sätta någon blomma. Samtidigt men ovetandes kom så svärmors svägerska, alltså änkan efter T´s morbror plus hennes barnbarn M (mina barns syssling) och hennes pappa. Så två barnbarnsbarn till Ia och Hugo, plus barn och barnbarn och ingifta var samlade där en stund.
Men först var det bara jag och sjuåringen efterosm vi promenerat dit och fick vänta ett tag på de andra. Vi tände ljus och pratade om det märkliga att det finns en pojke i familjen som vi inte fick lära känna. Och sjuåringen föreslog att vi skulle sjunga en sång. Så det gjorde vi; hon och jag. Där vid de tända ljusen, hos storebror Adam. Vi sjöng ”Ty så älskade Gud hela världen…”
Sedan ville hon vara där en stund hos sin bror och ta kort på allt. Barn är så naturliga. ”Om Adam levat hade jag inte varit jag.”
Längtan gick igång igår…
…men snart så…
