Julen inledd?

Idag höstlovsutflyktade jag och barnen till Vellingeblomman, som redan startat sitt Tomteland. En tradition, på många sätt ganska äckligt ( i antal tomtar, de allra flesta snuskigt dyra – i alla fall för en pryl som en tomte) och på flera sätt rättså småtrevligt. Nu åkte vi ju dit så skandalöst tidigt men likväl fick jag en klump i halsen av några riktigt smäktande varuhusupplagor av julsånger. Får nog börja tjuvlyssna så smått…
Barnen var lyriska och upprepade med jämna mellanrum hur underbart det ska bli med jul.
Vi köpte ett för dyrt datumljus efter att nioåringen fält den smarta kommentaren:
”Det är väl inte lönt att köpa ett man inte tycker är fint!?”
Pratstund
Bara jag och nioåringen är hemma och vi tog en eftermidagsfika, med hembakat och tända ljus.
Runt oss var det så tyst och redan skymning utanför.
Jättetrött var jag och svarade inte så väldigt utförligt.
När så lilla hon skuttade iväg till nya aktiviteter ropade hon från trappan
”Tack för en trevlig pratstund!”
Inte ofta man får sådan cred.
Nära, vanlig, vardag
Skjutsade nioåringen till ridskolan.
Väl hemma igen frågade jag höstlovslediga sjuåringen om det var ok att jag stack till Friskis en kort stund.
Ok, sa hon sådär lite neutralt och fullt upptagen vid datorn.
Efter någon minut, sa hon så… Mamma, gå inte!
Ok, sa jag. Så var vi bara i samma rum, tysta i varsin värld, men ändå i samma. Delandes nära, helt vanlig vardag.
Ska inte tas för givet!
Fin kväll
Lillan är på tjejparty ikväll. Så vi hade en ovanlig och fin kväll med nioåringen, som inleddes på resturang och fortsattes i soffan framför Idol. Mysigt att röra sig kring Möllan med fina hon och äta gott och njuta av stunden!
Balsam för själen…
…är det att ha varma, stöttande, tröstande, peppande, älskande vänner. Som man kan ringa och briefa livet med och som alltid står vid ens sida. Behöver inte va att de alltid håller med, men att de vet när det är tid för vad. Är som att kasta sig i en hög med bomull; inga vassa kanter. Som att dricka en varm latte; god eftersmak och eftervärme. Som att få en vitamin- och energiinjektion; man blir friskare på sikt och orkar en stund till. Som ett djupt andetag; friden sänker sig och syresättningen stiger.
Tack säger jag bara.
Tacksam till en man
Är så tacksam till en man
En särskild en
Han säger varje dag att jag är vacker
Jag kastar ofta bort orden med motargument-sakliga sådana
Ändå fortsätter han oförtrutet
Han överöser mig med nåd
Det är han som lärt mig vad ordet betyder
Han säger att han känner sig halv utan mig
och att han inte vill va någonstans någon längre tid utan mig
För att han inte vet hur han då ska kunna njuta
Han lever som han lär – kärlek är ett verb
Och han låter mig kalla honom ”min”
Havre och choklad!
Jag och nioåringen bakade kakor idag. Goda och snygga blev de!
Vi blandade
2,5 dl socker
2,5 dl vetemjöl
4,5 dl havregryn
1,5 tsk bikarbonat
1 tsk vaniljsocker
med 200 g rumsvarmt smör.
En ganska torr småkakedeg. I den blandade vi i 100 g grovt hackad mörk choklad.
Vi rullade ca 35 bollar och gräddade på två plåtar
175 grader i 12 min.
Originalreceptet fanns på bloggen Bagarstugan och innehöll egentligen vit choklad och en mer avancerad gång i själva bakandet.
Vi körde som sagt på klassisk ”mördegsmanér”, där alla torra ingredienser blandas med smör.
Nästa gång kanske vi också blandar i hasselnötskärnor, blir kanon! Eller jordnötter. Eller mandlar. Eller russin. Eller kokos.
Man hade kunnat göra bara tjugo så hade de blivit caféstora.
Tyst dag
I bilen på väg till skolan fick jag två telefonsamtal som båda innebar inställda saker idag. Insåg att jag likaväl kunde sitta hemma och jobba eftersom dagen innehåller förberedelser för söndag mestadels. Så nu råder stillheten och tystnaden. Hör köksklockan ticka vilket man bara gör när alla andra är någon annanstans. Endast smulorna från frukosten vittnar om att här pågått något helt annat för bara ett par timmar sedan. Hemtrevligt det också. Att veta att de finns.
Och att en dag i stillhet ligger framför.
Utanför fönstret är det riktigt höstigt idag. Helt plötsligt är tillvaron därute ganska gul…
Och så är det fredag också… Det är också trevligt i all sin vanlighet. Som en present en gång i veckan.
























