Ett ljus i mörkret
Jag säger bara SPOTIFY!!! I höstas fattade jag att det fanns något som hette Spotify, som man ville åt, och kunde komma åt genom betaltjänst, men man kände på sig borde nå en så småningom ändå… För man måste få en inbjudan av någon som redan har Spotify… Trodde inte mina ögon i torsdags kväll sent, när Emanuel Karlsten på Dagen i sin blogg bjöd ut Spotify-inbjudningar om man skickade in en kommentar med sin epostadress och bara tolv stycken hade hunnit före mig… Jag var bara inne där av en slump alldeles för sent på kvällen, men T var och spelade sen inomhusfotboll så jag blev sittandes på internet… Så i fredags kom så INBJUDAN! Vilken lycka!
Spotify funkar så här… Man loggar in på sitt konto…Man söker på låtar, artister och lyssnar som på radio fast det man vill… Man lägger upp spellistor och kan därmed lyssna på vad man vill när man vill hur mycket man vill… gratis, från vilken dator som helst där man har tillgång till en uppkoppling… Är inte det fantastiskt…
En annan ljusglimt…
Igår när gästerna gått och vi satt kvar i soffan och bara mös pratade vi om tio år gamla åttaårsdagar… När Lisa fyllde åtta åskade det, vilket äventyr… Märkligt att denna vuxna lilla människa i soffan bara för ett par år sedan var åtta år… Hon är en annan ljusglimt. Igår var hon nyklippt och så här söt:
När Lisa var liten var hon ett extremt knippe av allt möjligt men bl a var hon så glad! När vi en gång frågade varför hon alltid var så glad utbrast hon i en egenhändigt plötsligt spontankomponerad sång med en överhurtig melodi: ”Det är så positivt att vara positiv, det är så negativt att vara negativ”… Och på den vägen är det… Numera fyller hon sina dagar med musik, till min och andras stora glädje, och har visat sig vara en riktig talang! Vilket inte alls egentligen är förvånande. Hon har under de år jag fått förmånen att betrakta henne lärt mig att en människa kan ha ett grundsväng som går igenom i mer än musik. Ett slags ”gehör” som märks i tajming, humor, språkkänsla, på hästryggen, i samspelet med andra människor…och i musiken… Och i köket….Hon bakade redan som liten världens godaste chokladbollar…hon frångick receptet lite… extra smör och extra kaffe… ingen hade lärt henne… sådan far sådan dotter.
Kvällsandakt
En ljusglimt var också vår gudstjänst idag; mycket pga av min låtsassyster Malins strålande inledning av gudstjänsten, och Edvins snygga lovsång… Predikan var enligt T mycket bra, men den jag missade eftersom jag var på Immanuel&Co (vår söndagsskola) då.
Om du vill få en liten kvällsandakt (eller kanske morgonandakt, eller lunchandakt eller… whateverandakt) så är Malins snygga inledning här:
Dagens tema är ”Vilka vill vi vara i Kristus?”.
Och då tänkte jag passa på att berätta något om hur jag faktiskt vill vara.
Jag har en önskan om att leva ett liv med Kristus i det fördolda så att det genomsyrar hela mitt liv, rakt igenom. Att leva ett liv som är äkta, rakt igenom.
Jag kommer kanske aldrig att kunna leva så bra, generöst, milt, tålmodigt, osjälviskt och duktigt som jag skulle vilja….men förhoppningsvis alltmer fyllt av Guds nåd och kärlek.
Min önskan är att den nåd och kärlek Gud har mött mig med ska få genomsyra mig så till den grad att den tränger ut och möter andra människor genom mig.
Att få vara som en rödbeta, likadan rakt igenom.
Och inte vara som en rädisa som ser ut på ett sätt, ja röd alltså, utanpå och vara helt annorlunda, alldeles vit, inuti. Alltså ge sken av att vara på ett sätt men visa sig vara något helt annat under ytan.
När jag googlade rödbeta blev jag väldigt uppmuntrad och blev ännu mer övertygad om att min önskan om att vara som en rödbeta är bra. Om rödbetan står det bl a så här, att
-den är lättodlad: tänk att få vara sådan att jag växer lätt i Guds rike
-den är härdig: ja det önskar jag verkligen, att bli mer uthållig och tålig
-den har små krav: det är verkligen föredömligt
-den har ett stort näringsbehov: det känner jag igen mig i, jag behöver ständigt fylla på av allt som har med Gud att göra, jag känner mig ibland som ett läckande såll
-och till sist är den problemfri: det låter inte alls bekant, men eftersträvansvärt!
Ja, att få vara som en rödbeta, likadan rakt igenom. Och också smitta av mig på min omgivning på samma sätt som en rödbeta rödfärgar det mesta den kommer i kontakt med.
Herre, vi ber att Du idag ska komma och möta oss sådana vi är.
Vi välkomnar Dig Helige Ande!
Kom Gud och gör Ditt verk i oss att vi får bli mer lika Kristus.
Låt oss få ta del av Din nåd och kärlek och gör oss mer äkta.
Förvandla oss rakt igenom.
Jag tackar Dig för vad Du vill göra i våra liv idag.
Amen.
(har redigerat bort det som beskrev gudstjänsten… )
Min stora ljusglimt
Min skatt, prinsessa, själsfrände, lilla och stora dotter, min ljusglimt! Med det fantastiska namnet Klara, och som från början verkligen har varit min, vår och mångas ljusglimt… Idag fyllde hon 8 år! Otroligt vacker och chockerande ”stor”… en ny era på något vis. Nu sitter hon och skriver i en ny skrivbok, ur sitt eget inre liv, som hon själv befolkar… Inte i varje ögonblick längre medveten om mig, inte längre helt beroende av sina föräldrar. Så mycket är redan gjort i min roll som hennes mamma. Hoppas bara att det ska räcka en bit av vägen… Så mycket jag inte längre kan hjälpa henne med, så många situationer som jag inte är närvarande i…. En otrolig liten tjej är hon i alla fall. Vacker, otroligt intelligent, mer omsorgsfull än vad som är bra för henne, väldigt inkännande… Uttrycksförmåga, ledarskapsgåva, musikalitet, kreativitet, sväng, grym koll på kroppen – dansar otroligt, simmar som en delfin och snabb i benen… Ja, hon är helt enkelt otrolig! Och mest av allt – hon är vår dotter… att få bo i samma hus som en sådan liten människa borde väl anses som stor LYCKA!
Åttan har lillasyster kämpat med hela morgonen…
Första discot hos oss!
Så har det inletts en ny era… barnkalas ut, tjejparty med disco in… föredrar det senare…enda felet – vi kom igång med dansen för sent… Schysst dukning med ljusslinga inlindad i chiffong… kladdkakan rekordgod!
Och vackraste åttaåringen i världen!
Åttaårskalas ikväll!
Här är fina kladdkakan med vit o vanlig choklad ringlad samt en massa prinsess-strössel…
Morgnarna med barnen
Våra vardagsmorgnar har redan fastnat i någon ganska olycklig vinkelvolt fast att det gått bara 1,5 vecka av terminen…Svårt att komma upp, och svårt att komma vidare i morgonbestyren… Måste ha en positiv strategi för nästa vecka för att komma ur detta… ”Vänligamysigahjälpsamma veckan” kanske…T är dessutom borta tisdag-torsdag…
1. vi ska väcka ännu tidigare, så man hinner ligga och dra sig längre
2. jag ska vara klar innan barnen går upp så att jag kan hjälpa dem med sådant de förväntas klara själva
3. extragoda frukostar
4. nya hårborstar och hårspännen och ny hylla i hallen…en av våra proppar är att det slarvas bort ständigt…
5. ordning på allt som ska med redan på kvällen, vi har börjat slarva!
6. en förväntan på nästa dag redan när man ska somna, ngt att se fram emot på eftermiddagen
7. duka fint till frukosten redan på kvällen
8. vacker musik och tända ljus
9. massor av hjälp hela vägen
Ja, så behövs bara ett mirakel – mammans oförmåga att vakna till liv den första timmen av dagen…
Årets första tulpaner…
…köpte jag förresten idag! Det kan man kalla ljusglimt! Och insåg lite senare att det idag var Tulpanens dag så det var ju en värdig premiär… Två buntar blev det faktiskt. En rosa och en lila eftersom det blir flickparty imorgon kväll…
Nu behövs ljusglimtar
Igår var det dagen efter tjugondagknut…Mörkret låg påfallande mörkt över stan (eftersom man släckt ner allt julfint) när jag körde till skola/dagis på morgonen, och vädret hjälpte också till, malmö/vinter-dimma som gör att det inte blir ljust på hela dagen…
Nu vill det till att samla på ljusglimtar fram till våren… Men jag går ut hårt redan imorgon; eftermiddagskaffe med Lotta innan det blir dags att hämta barn…
När jag var sjukskriven för några år sedan för trötthetssyndrom fick jag gå ett stresshanteringsprogram hos en arbetsterapeut och en sjukgymnast… en läxa jag fick var faktiskt att just skriva en lång lista på ”ljusglimtar”… Sedan gick vi igenom den och såg efter hur stor insats de krävde och hur ofta man kunde tänka sig att hinna med och orka med… Allt för att tillföra energi i ungefär samma takt som man gör av med den. Och en ljusglimt på den listan var helt säkert ”kaffekoppar med goda vänner”. Och imorgon är en sådan inbokad…inte illa…så här i mörkret efter tjugondagknut…
Supergoda chokladbakelser
På kalas i söndags hos goda vännerna fick vi sanslöst goda muffinsbakelser. Vi kan ju omöjligt ha mer choklad på K´s kalas i helgen men någon annan kanske behöver lätta upp januarimörkret:
18-20 st otroliga muffins!!!
Kakan:
2 ägg
2,5 dl socker
1,5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 krm salt
1 tsk vaniljsocker
100 g smält smör
Vispa ägg o socker
Blanda ner de torra ingredienserna
Rör ner det smälta smöret
Grädda i aluminiumformar mitt i ugnen i 175 grader ca 15 min eller tills smeten börjat sjunka ner i mitten av kakan.
Fyllning (supergod!!!)
100 g smält smör
2 tsk vetemjöl
4 msk socker
4 tsk kakao
1 dl mjölk
1 dl vispgrädde
Smält smöret i en kastrull, rör ner det torra tills det är en slät smet. Häll i mjölk o grädde. Koka tills det tjocknar ca 5 min. Låt svalna.
Fyll chokladkakorna med smeten.
Njut!!!